- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
316

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

njugger spar och grymmer nöter. Bry dig inte derom du,
Lasse, din grefve lönar dig väl, så länge det varar, och när
det är allt, så far väl, grefve! säger jag. Men se här
kommer den vackra enkans dräng, Hans löpare kalla de honom.
Jag skall sända honom efter frustu-smällan att anmäla mitt
ärende. Dock, hvad skall jag göra? Den unga flepen är
så svartsjuk om sin sköna, att jag lär inte få ett godt ord
af honom. Det bästa är, att han bär hjertat temligen lågt i
byxorna, så att bara jag ser på mitt stekspett här, så
kusar han som en hund.

Fjerde inträdet.

Champagne, Hans*) (i löpare-kläder).

Champagne. Bon jour, munsier Hans.

Hans. Om bonn’ är sur eller söt, munser fransos,
hvad går det. mig an?

Champagne. Är mamosell Sara hemma?

Hans. Här bor ingen mamosell här; fråga efter henne
i grannskapet.

Champagne. Jag vill säga jungfru Sara, morbleu!

Hans. Här bor en ung flicka, som heter Sara, ärlig
piga tror jag hon var, förrän hon vardt bekant med dig.
Men om hon är jungfru eller inte, det tör du bäst veta,
fransos; åtminstone är jag säker uppå, att du inte har gjort
henne dertill. Stackars Hans, här kommer den utputsade
grefven och vill förföra min fru, kan tro, och denna
fransyska näsperlan vill rent af våldtaga Sara. Jag kunde gråta
af förtret att se henne så lätt på tygeln, och ändå emot en
förbannader utbölinge. Jag har likväl så träget friat efter
henne, gifvit henne många vackra skänker, lupit hennes
ärender som en hund och uppvaktat henne mera än min
egen fru. Litet förrän frun reste från landet, tog hon emot
en gullring af mig, som kostade två goda plåtar; då,
kan tro, hette jag »min kära Hans», då klappa’ hon mig på

*) Af förbiseende så kallad här, tydligen densamme som å
personförteckningen kallas Måns■ — Scenen måste från detta inträde
tänkas förbytt till gatan e. d. utanför fru Enterfelts bostad.

Grymmer = hin; nöta = njuta, få. (»Snål spar och f-n tar.»)

Frustn-smälla = kammarpiga, pigsnärta.

Flep(er) = mes, mjeker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free