- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
319

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag är befald af min grefve att vara i flygande tillbaka:
han är sä pickhågad, att hvart ögonblick är längre för
honom än hundra år, till han får höra, om han får se sin
sköna fru.

Sara. I borde, munser, vänta till dess hon kommer
igen, att få af henne sjelf taga svar.

Champagne. Det är nog, min sköna, att I, som är den
andra henne sjelf, gifvit honom tillstånd att komma. Derföre
adieu, ma belle, ä revoir. (Springer ut.)

Sara. Munser, munser! — Den vispen är redan borta!
Men kanske hans herre är hastig till sinnes och tål inga
dröjsmål; ja, det måste så vara, ty eljest är jag försäkrad
derom, efter alla de hjertunge-ord, han har sagt mig, att
han aldrig kunnat slå ut en så god lägenhet att vara allena
med mig. Jag tyckte, jag kunde märka, huru han tvingade
sig sjelf att snart sagdt löpa bort. Farväl, Hans. (Går ut.)

Sjette inträdet.

Hans (allena). Ja, far ända till blåkulla, ditt troll!
Antingen är jag mycket bedragen, eller blifver du
erbarm-ligen dragen vid näsan och begabbad på köpet. Tänk om
denne snushanen varit så het på gröten som du! Ack
jemmerligen att be en ungkarl, och en fransos på köpet,
gå ensammen med sig i en kammare! Och likväl ska’ Ni
veta, att mot mig var hon så kräsmaga, att hon aldrig en
gång ville blifva ensam med mig uti en hölada, fast den
var så stor, vid och bred som kungsstallet här. Jag säger
inte mycket, men det säger jag: gif du man mig min ring
igen, och löp sedan efter alla fransoser, som finnas öster
och vester, norr och söder, och Hans skall skjuta efter med
begge händern; ja men skall han så.

Slå ut = afslå, afstå från.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free