Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tredje inträdet.
Grefce Hurtig, Lasse, Amiral Enterfelt.
(Amiral Enterfelt kommer in, just när Junker går ut, och hör
lians sista ord; gref Hurtig ser honom inte, utan talar vid sig sjelf.)
Grefce Hurtig. Lasse, lofva’ icke kusin Stadig att
möta mig här?
Lasse. Jo, herre.
Grefce Hurtig. Hvad dröjer han så länge då? Jag
har nu en god timme, tror jag, väntat på honom i denna
svinstigan. Fy, hvad liderligt sällskap kommer hit! Se, hur
här ser ut! Du mins våra kaffehus i Paris, Lasse, huru
rena, huru propra de voro, och att inte annat än folk af
kondition torde visa sig der ibland oss? Vive Paris, vive la
France! Ack att jag vore der igen! Men hvem ha vi här?
Amiral Enterfelt. (Helsar på honom.) Er tjenare, herre.
Gosse, ge mig en kopp kaffe och de nyaste svenska avisorna.
(Sätter sig vid bordet.)
Grefve Hurtig. Je suis votre trés humble serviteur,
monsieur. (Sätter sig utmed honom.)
Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl. (Börjar att
läsa avisorna, men lägger strax dem från sig.) Jag kan fuller se
och höra, att Ni är utländsk, herre; men får jag lof att fråga,
hur länge Ni varit här i landet, efter Ni förstår så väl vårt
språk, som jag märkte med den man, som just nu gick ut?
Grefce Hurtig. Jag har till min olycka varit här
alltför länge, ja alltför länge.
Amiral Enterfelt. Men hur länge då, herre?
Grefve Hurtig. Jo, allt se n jag vardt född, har jag
jemt och stadigt varit i detta ledsamma landet, förutan de
tvenne lyckliga åren, som jag tillbragte utomlands.
Amiral Enterfelt. Hvad, herre? Född här i Sverige,
och således en svensk?
Grefve Hurtig. Ja, inte mer och inte mindre, herre.
Amiral Enterfelt. Men ursäkta att jag frågar er då,
herre, huru Ni kan ha samvete att skatta er olycklig för
det, Ni bör räkna som en ära? Född en svensk säger Ni,
och derföre beklagar Ni er olycka? Herre, herre, vet, att vårt
goda, gamla Sverige är och blir uti det anseende i hela
verlden, att ingen bör skämmas för att kalla det sitt fäder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
