- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
359

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fördrif allt, hvad som tillika lättar och förbättrar sinnet samt
med detsamma förfriskar och stärker kroppen, så ha de
gamla svenska bå’ uppfunnit och nyttjat så många och så
tillräckliga sådana tidsfördrif, att uti forna tider det hade
blifvit räknadt för en dårskap att söka andra och flera på
främmande orter. Om politesse består uti höflighet så uti
tal som svar, uti blygsamma och ingen förtörnande utlåtelser
och uti en sky för att skäligt vilja misshaga någon, så har
man. åtminstone i min ungdom, ej behöft kasta bort pengar
på långliga resor, till att förvärfva sig denna egenskapen.
Och sist, så framt den artigheten i allt ens väsende, som I
nämnt om, består uti hvad som tillika bå’ anstår och
pryder begge könen, samt grundar sig på en manlig, fryntlig
och vördsam åtbörd hos det ena, och ett fromt samt ärbart
och dock gladlynt uppförande hos det andra; så var Sverige
i forna tider derföre namnkunnigt, och om det nu mer ej
är sig deruti likt, så har det att tacka sådane herrar som
Ni derföre, hvilka med era utifrån införda artigheter gjort
här en sådan blandning, att man har svårt för att mer skilja
det goda från det onda.

Grefoe Hurtig. Häll, gubbe, håll! Jag märker, när
gammalt folk få lof att tala, så veta de inte, när de skola
tiga igen.

Amiral Enterfelt. Unge man, vet, att gubben inte
begär någons tillstånd att tala, ej heller ska’ Ni lära honom,
när han bör tiga. Har ja’ rört er på qvickan’? Eller tror
Ni än, att Ni har till er olycka varit för länge i det
ledsamma Sverige?

• ° t

Grefve Hurtig. Åtminstone har ja varit för länge i

ert ledsamma sällskap.

Amiral Enterfelt. Ha’ Ni fört så mycke’ förstånd hem
med er, som Ni har lastat er hjerna med fåfänga, så skulle
ni skatta för en förmon att vara i sällskap med gammalt
folk, som ha sett mycket och mycket förfarit. Ser Ni dessa
grå håren, yngling?

Grefve Hurtig. Ja, ja’ ser. De skulle vara goda att
blanda ibland andra, till att göra en vacker toupet med.

Amiral Enterfelt. (Stiger upp, sätter hatten på sig och
griper till sitt väijfäste.) De orden ska’ du betala dyrt, din
vetvilling! (Grefve Hurtig slär ock handen på sitt värjfäste.)

Qvickan = det inre ömma hornet på hästhofven; röra någon
på qvickan = träffa en ömtålig punkt hos någon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free