Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt forna vänskap kunnat af mig fordra. Men (faller åter på
ett knä), min skönaste fru, låt inte er vrede emot min kusin
sträcka sig längre än till honom. Har han ej vetat att sätta
rätt värde på det ädla hjerta, som han var så när till att
blifva en lycklig ägare utaf, så tro, att jag håller detsamma
för den ädlaste skatt i hela verlden, utan hvilken allt nöje,
ja sjelfva lifvet är och skall städse blifva mig både ledsamt
och föraktligt. Om detta hjerta tigger jag nu här på mina
knän, skönaste fru Lotta, och tillbjuder att uppoffra er
der-emot ett hjerta, uppfyldt af vördnad och kärlek för er, och
som, så länge det äger en bloddroppe, skall hålla för sin
största lycka att få höra er till.
Fröken Sophia. Huru kan du, min Lotta, låta bror
min stå så länge på knä för dig?
Fru Lotta. Ett så oväntadt tal ifrån er, baron Stadig,
har så surprenerat mig, att jag ej en gång märkte ert
knäfall, som mig ingalunda tillkommer, eller jag bör tåla. Stig
derföre, om er behagar, upp, och var försäkrad om all min
erkänsla för ett så hederligt och mig äfven ej obehagligt
tillbud. Någon längre bekantskap och vidare umgänge lärer
behöfvas, innan I kan rätt veta, om gåfvan, som I begär,
svarar emot det värde, I sätter uppå henne. Mig torde ock
en längre tid vara nödig till att bättre lära känna den, som
för all min lifstid kan antingen göra mig högst lycklig och
förnöjd, eller ock outsägeligen eländig.
Fröken Sophia. Min hjertunge, jag mins en viss fru,
som ej många timmar sedan sade, att hvad som skall göras
måste göras fort.
Fru Lotta. Ja, min engel, men jag mins åter en viss
fröken, som ej längre sedan svarade den frun, att livad som
göres hastigt ångras länge.
Baron Stadig. Min vackraste fru, sådana uppskof,
ehuru gunstiga, pläga ofta vara förebud af höfliga afslag.
Fru Lotta. Jag mente dem inte så, herr baron.
Baron Stadig. Men äro de då ej nu alldeles onödiga,
min nådiga fru? Ingen tid, intet vidare umgänge kan göra
mig mer försäkrad, än jag nu är, om min lyckas storlek,
om er vackra mun behagar endast med ett gunstigt ja
densamma besegla. Och om min beständiga vördnad för er
person samt oföränderliga, uppriktiga kärlek för er lär er egen
dygd, er egen fromhet, ja alla era öfriga fullkomligheler bäst
betaga er allt tvifvelsmål. Dessutan så är jag försäkrad, att
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
