Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
er egen goda far här lärer ej undandraga sig att gå för mig
i borgen.
Amiral Enterfelt. Ja, det gör jag gerna, både med
hand och mun. Det är väl, det är väl.
Fröken Sophia. An jag då, bror? Vill I inte ha min
caution med? (Till fru Lotta.) Du tager fuller den för god,
min engel?
Fru Lotta. Ingen mindre, min Fiken. Jag vore min
sann klok, om jag antog en omyndig flicka, som du är, för
cautionist. Se du dig sjelf före om goda cautionister; du
tör snart nog behöfva dem bättre, än jag nu gör. (Till baron
Stadig.) Men, baron Stadig, I måste ej illa upptaga, om jag
säger, att både sjelfva anständigheten och vissa skäl fordra,
det jag mig förbehåller en något längre tid till betänkande.
Kom derjemte ihåg en viss omständighet, som ock gör mig
tvehugse och äfven torde fordra hos er en nogare eftertanke.
Baron Stadig. Hvad omständighet kan det vara, min
sköna fru?
Fru Lotta. Jo, baron Stadig, erinra er allenast, att I
heter Stadig och jag Enterfelt, att I är af en gammal och
jag af en ung familj.
Baron Stadig. Jag erinrar mig, min sköna fru, att I
är af samma stånd som jag, och att en rätt så stor kung,
ja kanske större, upphöjt er far dertill som den, hvilken
benådat min familj dermed; jag vet ock, att ingen utan
sidvördnad för öfverheten, som är all heders källa, kan göra
en skilnad emellan dessa och de förra tiders familjer. Hade
alla tiders konungar här i Sverige lika makt att benåda
deras undersåtar med hedersstånd, så kunna ock alla tiders
familjer ej vara i olika anseende, utan att man tillika vill
sätta ett större värde på den ene konungen än på den andre,
hvilket vore en äfventyrlig förmätenhet. Det torde fuller
vara, att en eller annan kommit till denna förmon utan
särdeles förtjenster, hvilket åtminstone inte händt vår redlige,
gode gubbe, er far; men huru kunna vi vara försäkrade om,
att inte sådant i forna tider sig tilldragit? Min tanke är,
skönaste fru Lotta, att, när öfverheten med sin höga hand
bekräftat någons hedersstånd, i samma ögonblick allt det
framfarna bör glömmas och allenast den nye riddersmannens
och dess efterkommandes följande uppförande, mandom och
trohet göra dem mer eller mindre hedrade ibland oss. Ja,
min vackra fru, en väl och till rikets tjenst anlagd ungdom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
