Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men kom deremot ihåg din gumor, den fromma grefvinnan
Hurtig; har du någonsin sett henne göra någon slik
oförståndig skilnad? Har hon inte, fast du är henne på intet
sätt skyld, dock alltid kallat dig i aldra största sällskapen
snart gudotter, snart syster? Och mig har hon alltid hedrat
med det namnet, ehvem som ock varit närvarande.
Fru Lotta. Men hvad heder har hon ock icke deraf,
min hjertans Fiken? Den goda grefvinnan är icke en
hårs-mon mindre derföre vördad och älskad, ja alla så godt som
fika efter att utaf allt hjerta gifva henne den respekt, som
hon sjelf tyckes vilja undvika.
Amiral Enterfelt. Om jag lefver i hundrade år, skall
jag aldrig glömma den sista gången, när jag nu vid min
uppresa besökte den makalösa frun. Jag fann henne
gåendes med sina barn uti ett långt galleri, hvilkets ena sida var
beprydt med dess framlidne herres, grefve Christopher Adels,
och den andra med hennes egna förfäders konterfej. Hon
nämnde dem alla, berättandes hvad höga embeten de
be-klädt, samt de förnämsta tjenster, som de gjort deras
fädernesland, men sade derjemte till de små hjertungarne: »Er
förmon, kära barn, att hafva utaf så dråplige män er
härkomst är sannerligen stor; men som I sjelfve inte det aldra
minsta dertill bidragit, så böra I ingalunda deröfver
förhäf-vas eller förakta andra. Följen I era förfäders berömliga
exempel, så böra deras förtjenster öka era; men gören I
an-norledes, så vanhedren I dem, och de ännu mera er.»
Baron Stadig. Det är inte utan, att ju en eller annan
af vårt gamla fruntimmer äro så inbilska i detta målet, att
de snart sagdt inte tänka eller tala om annat än detta
lapp-riet; ja jag fruktar, att de söka äfven att planta denna
högfärden i deras barn, förrän de lära dem något annat godt.
Jag vill äfven ej neka, det jag tror min gamla moster Sisla
heldre skola se mig gift med ett gammalt slägtregister och
ett väl måladt ätteträd än med er, min sköna fru. Men så
kan grefvinnan Hurtigs exempel dock öfvertyga er, att ibland
de äldre familjer finnas, ja jag tör säga till största delen
raisonnabla fruntimmer; de lära alltid fägna sig af ert
umgänge, min vackra fru, samt hedra er som min hustru, men
ändå mest för er egen merit. De andra, om sådana skulle
finnas, förtjena inte er bekantskap, ja inte en gång att nämnas.
Men, min skönaste fru Lotta, dessa äro alltför allvarsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
