Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett redligt, uppriktigt och tappert väsende, ett vänligt och
nöjsamt umgänge, jemte en oföränderlig kärlek för
fäderneslandet, trohet och lydnad för öfverheten gör i mitt tycke en
fullkomligare adelsman än hundrade tusen anor. Den trägna
ansökning, som jag ock nu gör hos er, min vackra fru
Lotta, bör äfven öfvertyga er om, att jag hafver samma
tanke om. fruntimret. Jag ser hos er alla de
fullkomligheter, som böra pryda ert kön, och dem vördar och skattar
jag mer, än om I kunde nämna mors mormoder och så
vidare ända tillbaka till drottning Disa.
Amiral Enterfelt. Ah, rör aldrig denna förhatliga
strängen, min Lotta! Er tunga, kära qvinfolk, leker
gemen-ligen mest på denna såra tanden, som likväl måste alldeles
uppryckas med alla dess djupa rötter, om eljest friheten
skall hafva bestånd och här blifva någon enighet samt den
derpå grundade allas välgång. Jag vill säga dig, min Lotta:
ingen kan förakta din familj utan att antingen förakta din
far eller hans farfar, som var en ärlig, redlig bonde.
Föraktar han din far, så låt honom visa i sin slägt någon, som
med mera möda, fara samt ärlighet bragt sig upp i verlden
än han; föraktar han den redlige bonden, som var din fars
farfar, så måste han ock vara så onaturlig att förakta första
upphofsmannen af sin egen familj, som inte lärer mer vara
kommen ut ur himmelen än andra, och som lärer aldra sist
tillbaka nödvändigt hafva varit en god svensk bonde, eller
något dylikt. Men, som jag sade, det hugnar mig, att det
är allenast I qvinfolk, som löpa med slikt lappri; manfolken
ha mera förstånd och billighet än så, min sann ha de så,
min Lotta. Det är väl, det är väl.
Fru Lotta. Ja, min kära far, men det är dock med
qvinfolken som jag mest måste umgås. Jag kan inte tåla att
blifva sedd öfver axeln eller att icke hållas för jemngod med
dem, som inte ha mer än jag sjelfva förtjent det
heders-stånd, de förhäfva sig öfver. Kom ihåg er egen moster,
styfmosier menar jag, baron Stadig, fröken Sisla Storlåt;
huru ställer hon sig mot er halfsyster der? Det var länge,
kan tro, innan hon vålade sig att se henne. Omsider lät hon
beveka sig dertill, och kanske att, när de voro ensamma,
hon var så familjär att kalla henne kusin; men kom någon
främmande in, så hette hon mycket kallsinnigt »min fröken».
Fröken Sophia. Allt detta är sant, min hjertans du.
Sår = öm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
