Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl. Jo, grefve,
baron Stadig har i anseende till er gifvit sådant prof af
vänskap, som jag tror vara ohördt: han har sökt med trägna
böner, knäfallande och jag vet inte hvad mer förekomma
den förtret, som er händt; ja, jag har inte hört honom på
något sätt yppa sin kärlek för min dotter, förrän hon
bedyrade sig vara obeveklig att mer hafva någon god tanke
för er.
Fru Lotta. Vet, grefve Hurtig, han var så envis, så
envis och så enträgen att plåga mig med förböner för er,
att jag hade snart sagdt börjat hata honom så mycket, som
jag tillstår att jag nu älskar honom.
Grefve Hurtig. Det är mig ändå kärt, att, som jag
har ingen annan att skylla än mig sjelf, jag likväl, då jag
mister en käraste, icke i detsamma mister en trogen vän.
Min nådiga fru, tänk inte, att den frågan, jag nu gör er,
om I någonsin haft någon verklig godhet för mig, härrörer
af en fåfäng inbillning, sedan jag försäkrar er dess ändamål
endast vara att utaf dess svar blifva mer eller mindre
öfver-tygad om mina fel.
Fru Lotta. I vet, grefve, att ett sådant tillstående ej
är så särdeles anständigt för ett fruntimmer, i det tillstånd
jag nu är; dock lärer baron Stadig anse för ett
uppriktighets-tecken hos mig, att jag ej nekar det, till hvilket han sjelf
varit vittne. Ja, grefve, jag har haft så god tanke för er,
att, när min far uppå er fasters anmodan begärde mitt ja för
er, jag gjorde ingen svårighet att allt hemställa till hans
behag. Men . . .
Grefve Hurtig. Ah, stanna der, min skönaste fru!
Min egen eftertanke säger mig alltför mycket det öfriga.
Ja, det är mitt eget uppförande, som har förorsakat er kall
sinnighet emot mig, mitt eget uppförande har gjort mig
föraktlig i era ögon, ja det har äfven föranlåtit denne redlige
gamle mannen att varna mig, det jag ej måtte blifva en
skamfläck uti min familj. Du har väl tillbragt din ungdom,
Hurtig, väl anlagt dina medel på utrikes resor, när vid din
återkomst i ditt fädernesland dina och din familjs bästa
vänner tro sig hafva orsak att gifva dig sådana förmaningar!
Jag skall ock upptaga dem, som mig bör, kasta evärdeligen
bort detta flygtiga utländska väsendet, som en inbillad
artighet kommit mig att taga nöje uti. Min klädedrägt, min
åtbörd, mitt tal och mitt sinne skall hädanefter vara svenskt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
