Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppriktigt svenskt, mitt fäderneslands frihet, uppkomst och
försvar skola förnämligast hädanefter sysselsätta de tankar,
som härtills varit så pickhågade på allahanda fåfänga.
Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl. Nu känner
jag er igen, grefve Hurtig, nu framlyser den gamla svenska
manligheten uti er. Med ett ord, nu känner jag igen i er
person era. mycket berömda förfäder: sådan var deras gång,
sådant deras tal. Ja, nu är I rätteligen och i sanning grefve
Hurtig.
Fröken Sophia. (För sig sjelf.) Hvart vill allt detta
taga vägen? Han har icke sagt det aldra ringaste till mig
hela denna tiden; nog har han gifvit fru Lotta goda ord.
Få se om, sedan han finner sig hafva förlorat henne, gamla
kärleken icke uppvaknar. Det må han ock göra för Fiken,
säger jag.
Grefve Hurtig. Kusin Stadig, jag fägnar mig öfver
din lycka; jag var henne inte värd, och hon hade inte
kunnat träffa en redligare man eller bättre vän, än du är.
Men om du blifvit lycklig, så neka inte till att äfven göra
din vän så: det står i ditt våld, Stadig.
Baron Stadig. Huru då, kära grefve? Står det i mitt
våld, så är I lycklig redan: denna hjertungen
undantagandes, är intet i verlden, som jag antingen kan eller vill
neka er.
Grefve Hurtig. I ären begge hvarannan värde, kusin;
men hvad säger I om er vackra syster här? Jag adresserar
mig inte till er som hennes bror eller förmyndare, utan som
till en förebedjare. Förmå henne att emottaga ett hjerta. som,
ehuru flygtigt och fåfängt det härtills varit, ingenting högre
åstundar än att få evigt fästa sig under hennes lydno.
Baron Stadig. Min syster, er tillkommer att härpå
svara. I vet, att mitt förmvndareskap, som er far mig
anförtrott, aldrig behöft sträcka sig längre än att med nöje
bifalla, livad I er föresatt. Jag hoppas, jag lärer ock nu
hafva tillfälle att göra detsamma, i anseende till det benägna
svar, som jag vill förmoda att I gifver vår kusin.
Fröken Sophia. Ah, bror! Stackars grefve, han ser
då så barmhertig ut; hvem kan neka honom något? Men är
allt hvad I nu sagt, grefve, rätt ert allvar?
Grefve Hurtig. Ja, och utaf allt mitt hjerta, min
engel.
Fröken Sophia. Det är mig kärt. Men töfva, grefve,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
