Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så visst på nätet, som tiggaren tar lusen, å la mode Paris,
ma foi; men vest du hvad? Mig tyckes, att du och jag stå
här som fattiga stackare: alla bli gifta och vi inte. Hvad
säger du, Lasse? Sku inte vi begge gifta oss tillsammans
med, för sällskap och ro skull?
Lasse. Må göra! Jag vill bli man och äta för dig, och
du skall vara hustru och löpa för mig. Du blir ändå i ditt
förriga kall, vest du.
Måns. Gif hit din hand, Lasse; jag är nöjd.
Lasse. (Sträcker fram handen.) Skall jag? Nej, tro dig
raggen! Du är så villig, du tör ha något skälmstycke under
detta ditt upptåg. (Tar handen tillbaka.) Eller huru är det,
Måns? Skall jag våga’t?
Måns. Du kan göra, som du vill.
Lasse. Nå, må göra då! (Gifver Måns handen.) Ett
hjertans vackert par! (Under det han ler åt sitt gifte, kastar Måns
af sig peruken och visar, att han är qvinfolk.)
Lasse. (Visar sig häpen.) Hvad i raggens namn ha vi
här? Måns, Måns, hvarföre bar du peruk, när du hade så
vackra hår? Ah, den förbannade högfärden! Men, Måns, Måns
då, blir du så qvinfolkslik ända ner med, som hufvudet är
på dig, så blir här en sjuknäfla lek för Lasse, säger jag.
Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl.
Lasse. Det tör blifva mycke illa för Lasse, ers nå’,
0111 han, innan han vet ordet af, har fjollat sig till hustru,
och kanske till arfvinge med på köpet. Eller huru, Måns?
(Han vänder sig till Måns, som emellertid kastar af sig
löpare-skärpet och låter kjorteln falla ned.)
Lasse. Aj aj, 1111 är jag evärdeligen bedragen! Måns,
Måns, jag tror, du är inte galen, Måns. (Springer omkring
Måns, men han vänder sig undan. Måns tar på sig en mask, vänder
sig om och vill taga Lasse i hand. Lasse darrar och skriker, gör
grimaser, som vore han mycket förskräckt.) Hexeri, bara hexeri!
Gå din väg, din svarta stygger! (Löper snart hit, snart dit.)
(Måns gär efter sakta, ocli när han kommit nära Lasse, tar han
af masken, sätter händren i sidan och ser Lasse midt i synen.)
Amiral Enterfelt. Nå, så är jag aldrig en ärlig man,
om icke din löpare, min Lotta, är inspektörens dotter på
Grönvik, som den stackars gubben några månader bortåt
låtit allestädes lysa och söka efter. Jag undrar, hvad
galenskap kommit henne i hufvudet, som var likväl alltid räknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
