Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att vara en dygdig och beskedlig flicka, det är väl, det
är väl.
Fru Lotta. Min far har rätt, det är min sann hon.
Allt det jag kan säga om henne, är, att hon har uppfört
sig mycket vackert i min tjenst, och att hvarken jag eller
någon i mitt hus haft den minsta misstanke om hennes
förställning, vidare än jag alltid ansett henne för mycket veklig
och späd, hvilket jag dock tillskrifvit hennes ungdom, och
fördenskull handterat henne med största ömhet. Men det
måste nu fuller visa sig, hvad som bragt henne till denna
galenskapen.
Fröken Sophia. Hvar i bölstugan ha mina ögon varit,
som inte känt igen min gamla ras-kamrat? Jag kunde
springa och kyssa dig, din galnpanna, för detta ditt upptåg,
sedan jag hör, alt du med allt det burit dig vackert och
beskedligt åt.
Mäns. (Till Lasse.) Känner du inte igen mig, du land
strykare?
Lasse. (Darrande.) Jag har aldrig haft någon
bekantskap i min dar med dig, din . . . Men hvad nu igen? Ar
icke du åter ombytt, din sate? Lät mig si: trä som icke
tror, du har förvandlat dig i min gamla vän, Brita Trofast!
Heller huru?
Måns. Ja, rätt i densamma. (Vill ta honom i hand.)
Lasse. Hålt, hålt! Jag tar inte dit jag: du tör bli
svart igen, din fula du, och så dra af med Lasse stackare.
(Darrar alltjemt.)
Måns. Var inte rädder, Lasse; jag är i all sanning
med kött och blod din förlofvade fästmö Brita Trofast.
Lasse. De plä’ säga, att en viss person, — förlåt
mig, ers höga nåd, om jag inte törs nämna er vid namn —
är och blir en storljugare. (Skakar liufvudet, men går dock
något närmare.) Skall jag tro dig? Men bedrar du mig, så
har du bedragit en så god karl förr en gång. (Bäcker
darrande fram handen; Lasse känner sakta på handen, sedan tager han
varligt på Måns’ tröja.) Jag vet inte, hvad jag skall säga.
Åtminstone, om du är raggen sjelf, så är han inte så farlig,
som han beskrifves. Men är du i sanning Brita Trofast?
Mäns. Ja, så sant du är Lars Lustig. Du mins,
din visper du, att sedan vi blefvo trolofvade, så ville du i
Bölstugan: lindrigare uttryck för helvetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
