Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt nu ej få något ord mera fram. Jag såg en alltför elak
syn, som skrämde mig.
Jesper. Nå, säg då fram. Hvad har du sett för slag?
Truls. Jo, herre, här var en karl, som bultade på
porten. När jag lät upp, såg jag, att han bar rep på den ena
axeln, och då blef jag så illa vid, att jag strax slog porten
igen och lät honom stå der. Ty jag kunde i hast ej annat
finna, än att den karlen måtte vara antingen en sådan, som
brukar att hänga upp folk, eller som var sjelf dömd till
galgen, eftersom han bar märket deraf med sig.
Jesper. Ah, jag tror du är galen, Truls! Hvad skulle
väl sådant folk, som du talar om, göra här?
Truls. Ja, det vet väl hin, herre. Men det är visst,
att han skrämde mig alltför mycket.
Jesper. Men talade då karlen något med dig?
Truls. Ja, herre, sedan jag hade slagit igen porten
för honom, frågade han utanföre, om herrn och frun voro
hemma. Men jag svarade honom inte derpå, utan gick ifrån
porten, och som jag tyckte, så gjorde han så med, och glad
var jag, att jag slapp’en.
Fru Rangsjuk. Nå, nu kan jag märka, hur denna
saken hänger tillsammans. Kom väds, att någon af våra
vänner skickat en lakej hit i något ärende till oss, och att det
varit den, som skrämt Truls, efter han lär haft snören på
axeln, som folk af kondition brukar att ha på sina lakejer.
Truls. Nej, kära fru, det var inga snören, utan rep
så tjocka som min arm.
Fru Rangsjuk. Ah, inte! Men du lär i häpenheten
tyckt dem vara tjockare, än de i sig sjelfva voro.
Jesper. Ja, utan tvifvel lär det så vara, som I säger,
min vän, att någon främmande lakej varit här och sökt oss.
Men hur kommer det sig, Truls, att du är så rädd för rep?
Det ser ut, som du hade elakt samvete.
Truls. Nej, herre, jag har inte något elakt samvete;
men rep har jag ändå i alla mina dagar inte kunnat tåla för
min död. (Låtsar vilja gå bort, men betänker sig och kommer
tillbaka.) Ja, det är sant, jag hade så när glömt berätta, att
litet förr än den karlen med repen var här, så var här en
annan utan sådana rep, som också frågade efter herrn och
frun.
Jesper. Hvad var det då för en?
Truls. Jo, herre, han var skickad ifrån doktorerna.
Svenska Parnassen II. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
