Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jesper. Ifrån doktorerna, säger du?
Truls. Ja, visst var han skickad ifrån någon doktare
eller sådan, som går omkring i husen och kurerar sjukt folk
för penningar.
Jesper. Men sade han då det, att han var hitsänd
från någon sådan?
Truls. Nej, inte just det heller, herre. Men jag
kunde ändå märka på hans tal, att det måtte hänga’ så
tillsammans, som jag säger.
Jesper. Nå, hvad sade han då?
Truls. Jo, han frågade mig, hur herrn och frun mådde.
Jesper. Ja, hvad svarade du derpå?
Truls. Jag bad honom, att han inte skulle göra sig
någon fåfäng möda att löpa här i trapporna, efter här ej
ändå vore något hvarken för honom eller hans husbonde att
förtjena, emedan både herrn och frun och jag och Malena
och alla de andra hade helsan och voro så friska, att vi
ingenderas hjelp behöfde. Han tycktes bli litet ond
der-öfver, när han märkte, att här i huset ingenting var att
förtjena. Men det halp inte, jag viste honom utan krus på
dörren och slog sedan porten igen.
Fru Rangsjuk. Nå, så har jag aldrig hört så
ovettigt i all min dar! Både denne och den andre, som Truls
nu talt om, hafva inte varit något annat än lakejer, som
våra vänner skickat hit till att fråga, huru vi må. Men är
det inte alltför skamligt för oss, att vi skola ha så obelefvadt
folk, som inte vet att skicka sig manerligen vid sådana
tillfällen? Dock hoppas jag, att de lakejerna, som jag antagit,
lära bättre förstå sig på folkseder. (Till Jesper.) Emellertid
fägnar det mig inte litet, att jag ser, det folk vill visa oss
höflighet, och kan I, min vän, nu allaredan sjelf finna
åt-skilnaden emellan vårt förra stånd och det, hvari vi nu äro.
Nu begynner folket re n att söka vårt sällskap och umgänge.
Men huru många tro voro väl förr, som frågade efter oss
eller visste, att vi voro till i verlden? Nu vore det väl
anständigt, att vi skulle skicka till våra vänner och fråga eftor
dem. Men som vi inte kunna skicka någon af våra lakejer,
efter deras livréer ännu inte äro färdiga, så kunde kanske
Truls så länge beställa derom. Om I så finner godt, min
vän, så skicka honom åstad. Jag går emellertid bort att
beställa om ett och annat, som kan vara nödigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
