Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
missljud, och den politiska visan är under hans tid ett enda
segerjubel. Men om man af denna diktart fordrar ett lefvande
intresse för dagens händelser och de brännande frågorna på
statslifvets område, då söker man fåfängt efter en enda
politisk visa under 1600-talet. Inrikes angelägenheter blefvo
under denna tid sällan föremål för poetisk behandling;
skalden hade ej att bjuda på några kraftiga inlägg i
tidens riksdagstvister, utan föredrog att med några
underdåniga fägnesånger uppvakta de höge herrarne, som
betalade hans rimmerier. Och kan man väl undra därpå! I
enväldets skugga har den politiska dikten aldrig kunnat
slå rot.
De enda visor, som beröra politiska förhållanden, äro
de, hvilka äro egnade åt förherrligandet af fäderneslandets
segrar. Så äga vi — för att blott nämna några af de
vigtigaste — en i folkviseton hållen dikt, skildrande Carl
Gustafs djerfva segertåg, och Gunno Eurelius-Dahlstiernas
Giöta Kiämpa-Visa om Koningen å Herr Pcider, denna
trots sin braskande ton likväl så stämningsrika segersång
öfver Narva-slaget. Äfven om Carls följande segrar vet den
poetiska literaturen att förtälja; men den äger intet ord för
alla de namnlösa lidanden, som dessa ofredsår kostat den
svenska allmogen. Blott från det sista året af denna
olycks-regering finnes en gripande liten dikt, som gifver oss en
inblick i den menige mans vedermödor; öken tagas i mät
för skatten, det sista lammet går åt till en kanna öl, och
till råga på eländet kommer värfvaren, som sticker in den
stackars bonden i knekthopen.
Så kom frihetstiden. Enväldet var krossadt, folket
fyl-des af ett nytt, medborgerligt lif, och i dettas spår följde
den politiska visan. Vi hafva vid redogörelsen för Dalins
verksamhet påpekat och aftryckt några dikter af detta slag,
och här återstår endast att tillägga några ord. Dalin är
onekligen representanten för frihetstidens politiska visa under
dennas tidigare skede. Det är en älskvärd, urban ton, som
genomgår dessa äldre dikter. Dalin kunde ännu uppvakta
små hatt-fröknar med visor i deras tycke och på samma
gång våga att åt deras lika näpna motståndarinnor i mouche
och puder skrifva ny text till mössornas partisång leh denk
mirs. I den högaristokratiska orden Avazu och Wallasis
med dess hemlighetsfulla ceremonier var det Dalin, som
an-gaf tonen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
