Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Bjelke. En vigtig orsak fordrar edert samråd,
för att ej snarare väcka hennes oro än den stilla. Ni
känner Erik Tegel, konungens ombud?
Siri Brahe (hastigt). Den ryktbara Göran Persons
af-föda?
Erik Bjelke. Han sjelf, som detta hus har så mycken
orsak att frukta, han kommer hit om en liten stund.
Siri Brahe (häpen). Han kommer hit! Hvad orsak,
hvad skäl har han att söka en ort, der allt har rätt att
honom hata?
Erik Bjelke. Han skrifver mig till, att, underrättad
att svenska flyktingar, som dölj t sig på polska flottan, som
ligger för Kalmar, stigit i land att stämpla mot konungen,
har han trott sin skyldighet fordra att följa deras spår; och
att detta slott, som ligger midt i länet, är det beqvämaste
att vaka öfver allt som företages.
Siri Brahe. Ack, hindra för Guds skull hans ankomst.
Hans närvaro kan ej annat än störa glädjen, som våra
vapens ankomst åstadkommer. Denne elake man, ofta ursprung
och alltid verktyg till alla förföljelser, som inbördes krig kan
draga med sig, kan inte annat än vara fru Ebba Bjelke
obehaglig. Hon känner all hans bitterhet och . . .
Erik Bjelke. Vi ha ingen tid att hindra dess ankomst.
Han skrifver mig till, att inom en timme är han här; och
jag skyndade mig till er, att finna någon utväg att bereda
fru Ebba Bjelke på dess ankomst. Hon kommer.
Sjette scenen.
De förre. Ebba Bjelke.
Erik Bjelke. Min frände, er oro bör förvändas i glädje;
er son har stridt och är oskadd återkommen från striden.
Vår unga kronprins har fullbordat sitt ändamål, och innan
aftonen kommer er son med honom tillbaka.
Ebba Bjelke (utom sig). Hvad lycklig dag! Hvad glädje!
Jag törs knappt tro er. Så mycken lycka är jag inte van vid.
Siri Brahe. Ack, måtte den blott blifva beständig!
Men vårt lif är så blandadt af åtskilliga öden, lyckan och
olvckan följa så nära . . . allt ändras: endast kärlekens och
naturens röst, som ej kan utplånas i ädla och trogna
hjer-tan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
