Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ebba Bjelke. Om Bjelkens glädje ej försäkrade mig
att snart få se min son, så skulle den ömma sinnesrörelse,
du visar, uppväcka oro hos mig . . Men säg . . . bedrar ni
ej en mor? Kan jag säkert lemna mig åt min glädje?
Erik Bjelke. Den kan ni tryggt behålla, och den kan
så mycket lifligare visa sig, som den blir ett nytt tecken af
er trohet mot konung Carl.
Ebba Bjelke. Jag bekänner det med uppriktighet:
denna stund uppoffras endast åt naturen. Min glädje att
återse min son är så stor, att jag skulle omarma med
för-sonelse den största af mina fiender.
Erik Bjelke. Ni skulle lida ända till Erik Tegels åsyn?
Ebba Bjelke. Huru kan man känna hat, den stund
ens sorg, ens oro är försvunnen?
Erik Bjelke. Behåll detta ädla tänkesätt, min frände;
ni har snart tillfälle att visa oss det.
Ebba Bjelke. Huru?
Erik Bjelke. Bered er, att snart se Erik Tegel.
Ebba Bjelke. Tegel! ... Och hvad kan åstadkomma
hans ankomst? ... I en annan tid skulle den oroa mig.
Erik Bjelke. Han tror sin skyldighet äska dess
närvaro här. Men läs ... här är hans bref, som jag nyss
undfått.
Ebba Bjelke (läser). Jag är säkert underrättad, att de
svenske upproriske, som varit om bord på polska skeppen,
äro spridde i landet. Jag vet inte visst, huru stort deras
antal är; men jag är i synnerhet tillsagd af mina spejare,
att en ibland dem tagit vägen till salig riksdrotsens gård.
Denne skall vara en medelålders man, och förnäm. Han lär
visst ej våga sig så mycket utan att hafva vigtiga orsaker
och farliga stämplingar. Jag törs knappt anförtro papperet
de grufliga misstankar, jag hyser; men det kommer an på
konungens och dess sons säkerhet. Jag ryser vid blotta
tanken, och skyndar att snart meddela Eders Nåd skälen till
min ankomst, hvilken innan en timmes förlopp skall ske.
(Hon ger brefvet tillbaka.)
Siri Brahe (till Stolpe). Hvad faror! Ack, öfvergif
mig icke!
Stolpe. Frukta intet, men tvinga er.
Ebba Bjelke. Jag känner igen Tegels ilska,
misstankar och ränker. Hans glädje vore, om han kunde svärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
