Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand blifve snarare förkolnad än att underskrifva något, som
vore nesligt för riket, och afryckes snarare från mitt hufvud
och sönderbrytes denna krona, denna Gustaf Adolfs krona,
som jag tagit emot, om ej så lysande, som han lemnat
henne, åtminstone obefläekad. Jag säger eder det, gode
herrar af ridderskapet och adeln: I kommen att vara derföre
mig och edra medständer ansvarige, om I genom edra
miss-hälligheter, edra tillgrepp förloren en tid, som är då dyr,
och om I genom de farhågor, I söken att utsprida, missleden
edra medundersåtare. Ty allt uppsökes, allt uttydes till det
värsta. Riket säges undergräfvet af skuld, den är af mig
samlad, då alle veta, alle känna, som varit för aderton år
sedan på riksdagar, att jag emottog riket med Carl XII:s
skuld och den större skuld som 1740 och 1757 års krig
åsamkat; att hvarken det fans skepp i flottan, som kunnat
brukas, eller fästningarne på något sätt fullbordade, och att
jag upprättat stora flottan, byggt å nvo den finska flottan,
och att jag aldrig af eder hvarken äskat eller fått större
bevillning än den vanliga, och ändtligen att jag betalt banken
hvad kronan henne skyldig var, och att, om sådane utgifter
fordrat tillgångar, skall jag bevisa, att de icke öfverskridit
hvad sakernas naturliga lopp fordrade. Men jag har ej
förtjent sådant hvarken af eder, gode herrar, eller kunnat
förvänta mig det af eder, som jag på så mångfaldigt sätt
uppdragit för edra medständer, för dera som ej öfvergifva
mig i nödens tid, som mangrant gått ur sina hus till mitt
och rikets försvar, då I åter endera tadladen eller skämtaden
öfver deras nit; ty jag vet att I högt föreställen
dalkarlar-nes ankomst *) som högst farlig, högst brottslig, och sedan
I sökt förklena borgerskapets i Stockholm nit för mig och
riket, ansen I nu dalkarlarne som de farligaste fiender. Och
hvad kunnen I med rätt förebrå mig, då jag befaller dem
att komma? Aro de ej svenske män, som ej för
penninglystnad, men frivilligt väpnat sig till min och rikets tjenst?
Aro de ej kommenderade af svenske infödde män, både af
ofrälse som frälse ståndet? hvad kan dem då förebrås mer?
Kan man då räkna dem för lika med sådana främmande
besoldade troppar, som konungarne i unionstiden lofvade att
ej införa? Är det endast tillfylles, att de synas vara mig
fullt tillgifne, för att de skola anses för farliga; ty redan
*) En frikår af dalkarlar, som konungen till hufvudstadens
beskydd nedkallat och förlagt pä Lofon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
