Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gräfva, och ändtligen göra med 1772 års regeringsform, som
det verkstäldes med 1720, af hvilken nästan icke en enda
§ var i behåli då regeringssättet ändrades? Hvem känner
här icke igen de samma, som med en jernspira styrde riket,
då de voro uppsatte i välde, som nu ej kunna tåla att hafva
sett det i sexton år af mig styrdt med mildhet, och som
nu ändtligen tvinga mig att tala ett språk, så mycket skildt
från min naturliga böjelse, och hvilka, då de uppretat
sinnena, vilja kasta på mig skulden af den hetta, de med så
ospard möda sökt under en lång tid att föda och bibehålla,
och som nu ändtligen, då de ej kunna hoppas missleda edra
sinnen, gode och redlige män af de tre stånden, från den
tillgifvenhet för mig, som gör både min och eder styrka,
söka att förskräcka eder med farhågan för suveräniteten,
detta förhatliga ord, jag så frivilligt afsvurit; och för detta
beskylles den, som tre dagar varit den mest enväldige konung
i Europa, som otvunget derifrån afstått, som gifvit tillbaka
en sann frihet, men ej tänkt åter upplifva sjelfsvåldets och
anarkiens regering. Jag förklarar eder derföre här ifrån
min tron för andra gången (och jag är förundrad att se
mig nödsakad att det förklara), att jag aldrig vill hafva
suveräniteten, och att, om loppet af oordningar satte den åter
i min hand, jag den aldrig behåller; att jag gör mig en
heder att vara den rätta frihetens försvarare, men att jag
anser för den första af mina skyldigheter, som hufvud för
riket, att nedtrycka och näpsa sjelfsvåld, att ej tåla, att de
som burit sina förmätna händer på min faders krona, få
ryckas med mig om den spira jag för, och att i synnerhet
jag ej kan, att jag ej bör tillåta att en annan del af dem
genom tidens utdrägt gynna fiendens intressen. Ty om jag
ej snart blir underhjelpt att få flottan i sjön och armén
klädd, bevärad och betalt, förklarar jag här uppenbart, att
om våra kuster härjas, Finland brännes, denna hufvudstad
hotas, är det ej min skuld, utan snarare deras, som såge
med nöje ryssen snarare här i Stockholm och ett ryskt
sändebud föreskrifva mig lagar, än att de ville öfverlemna
sin ärelystnad, sin hämdgirighet eller sina enskilda begär,
och som med alla dessa tidsutdrägter tro sig kunna tvinga
mig till en vanhedrande fred, en fred, som [ gode män och
alla edra barn skulle en gång förebrå mig såsom neslig,
såsom brottslig mot riket, mot det namn, de store konungar
burit, hvilket jag har den hedern att bära. Men denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
