Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men om kristendomen i rent religiöst afseende visat
sig såsom en villfarelse, som dock möjligen kunnat skänka
en eller annaa en stunds tillfredsställelse, så framstod dess
moral deremot såsom ett tvång, särskildt olidligt för en
skald, hvilken i njutningen lärt sig se lifvets högsta
uppgift. Jag har funnit — heter det i den slippriga dikten
Sinnenas Förening —
Hur falsk, hur grym den läran är,
Som för vår sällhet oss förfärar,
Som säger, att jag himlen ärar,
När på mig sjelf jag händer bär
Med mordet af min själs begär.
I Stockholms-Posten sökte Kellgren också att uppvisa
kristendomens oförenlighet med poesien, och såsom ett
argument anfördes, att den sant kristne icke kunde besjunga
den sinliga kärleken. Då en insändare påpekade, att den
kristne poeten mycket väl kunde besjunga denna, för så
vidt den förekom inom äktenskapet, afgaf Kellgren det
karaktäristiska svaret, att den äktenskapliga kärlekens fröjder
svårligen kunde inom poesien rätt lifligt afmålas, »emedan
— som orden föllo — allt, som är en rättighet och icke
förbjudet, väcker föga vårt begär». Med desto större glöd
besjöng Kellgren den brottsliga kärleken samt dess
prestin-nor, och hvad man än må säga om innehållet i dessa
dikter — i formelt afseende har Kellgren knapt skapat
något mera fulländadt; man behöfver blott erinra sig den
smältande dikten Till Rosalie, denna apoteos till den vackra
äktenskapsbryterskans ära.
Redan 1778 hade den unge informatorn, som då
författat en prolog för en hoffest, uppnått den efterlängtade
äran att blifva presenterad för snillekonungen. Men ännu
dröjde det någon tid, innan skalden upptogs i Gustaf III:s
literära umgängeskrets. Troligen var det under dessa
väntans år, som han författade följande lilla eleganta supplik.
Supplik.
Ers Majestät af sjelfva skriften vet,
Att menskan icke blott med bröd kan lifvet nära,
Så mycket mindre en poet:
Ilan äfven törstig är och törstig efter ära.
Det är ej blott ur jordens barm,
Som vårens blomma föda njuter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
