Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Njut den dag, som åt dig ler,
Tro ej hoppets morgon mer. —
I tartarens öken, bröder!
Ingen drufva blöder,
Och mot famnen
Blotta hamnen
Af en skönhet sträcks.
Till Bacchus och kärleken.
O Bacchus, som vårt qval i vinets floder dränker!
O kärlek, som vårt lif den högsta vällust skänker!
I, gudabarn*), hvars bud bland gudar mest förmå,
Jag er förenta magt förenadt lof vill sjunga:
En mer mitt hjerta har, den andra mer min tunga;
Men täcka barn, jag hel er tillhör båda två.
Hur skulle väl min sång er skilja,
Min dyrkan aldrig skilj t er åt,
I fört mig på en lika stråt,
Och en har varit bådas vilja.
Om jag ej eder vård, er nåd, er ömhet njutit,
En ödslig natt mitt lif i evig dvala slutit,
Om jag må kalla lif ett vissnadt hjertas slag;
Det vore likt den ört, som skogens skrymslor gömma,
Som både solens blick och daggens tårar glömma,
Hvars blad ej gifva lukt, hvars färg ej ger behag;
Likt döda källan, hvilkens bölja
På herdens läppar aldrig flöt,
Som aldrig i ett lyckligt sköt
Najaders nakna prakt fått dölja.
Dig kärlek, vare lof! du först mitt hjerta skänkte
Den eld, som Promethé med våld från himlen sänkte:
*) Enligt mythologien var Bacchus af en mycket späd ynglings
gestalt. Att man nu for tiden målar honom som en rödbrusig gubbe
med stor buk, vittnar om senare tiders okunnighet och förskämda
smak. Det heter hos poeten:
Trcihitque Bacchus virginis tener formam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
