Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och strax min tanke ljus, min sällhet mognad vann.
Du viste mig Eglé; jag tog dig för dess broder,
Ty qvick hon var som du oeh vacker som din moder.
Jag af Apollo lärd dess blyga tycke vann.
Hvad vällust i vårt hjerta spordes!
Hur svor vår ömhet evig tro!
Men blott dess blomster var vår ro,
Dess frukter vi ej smaka tordes.
Ett troll emot oss röt. Du qväfde vår förfäran,
Du, Baechus! seger gaf mot denna falska äran,
Det fanatismens barn, som skydd hos afund har.
I denna täta lund, dit jag den sköna ledde,
Då skymningen sitt flor utöfver dalen bredde,
Du kom; jag kände dig, din hjessa vinref bar.
En kalk, som utaf blommor kröntes,
Du räckte mig, och sade: drick!
Jag drack. — Hvad mod mitt hjerta fick!
Hon kom — mitt mod af segren löntes.
Förgäfves stridde hon emot sitt eget hjerta!
Min gråt så ymnig var, så bedjande min smärta,
Så blygsam dag, och sjelf Eglé så trött. — Hon föll.
I sälla blomster, I, som vid så ljuflig börda
Er lydigt böjde ner, att hennes fägring vörda,
Och yra vestan, du, som här dig uppehöll,
Som halp mig floren sönderrycka,
Och hemta hennes suckar opp,
Och kyssa bort dess tårars lopp;
I voren vittnen till min lycka.
Hur troget har jag se’n ej följt er dubbla fana?
Hvem gick i kärleks bragd att mig till anfall mana?
Hvem såg i dryckeslag mitt glas ej tömmas först?
Ack låten mig då ej er ömma omsorg mista;
Låt Bacchus! aldrig vin i mina läglar brista,
Oeh tillstäd ej mitt lif bli längre än min törst!
Och kärlek! om du dig förbarmar
Utöfver din försvurne slaf,
Så låt mig stupa i min graf
Utur en älskad flickas armar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
