Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nu, med gräslig röst han ropar: s-Stört till jorden,
Förmätna Svea, stört! blif slaf! — I dessa orden
Hvad ljus af ljungeld! .. . Gud! hvad namn ... hvad har
han sagt?. .
Min mor! min fostermor! Du gäckad! ... i förakt? . . .
Oigenkänlig! — Säg, hvar är din här? Ditt läger?
Ha dina berg ej järn och hjeltar mer? —
Du svarar ej! men hemsk mot årets antåg ler,
Och lyfter tviflets suck och bönens röst och säger:
Seklers dotter, i hvars sköte
Nya håfvor jorden bädas,
Nya smärtor hota den,
Säg — i mina blickars möte
Vill som hämnare du skådas,
Eller kommer du som vän?
Från den bana, du beträder,
Dina tusen tusen fäder
Hafva sett i alla öden
Svears dygd stå oförkränkt.
Ofta sårad, alltid hämnad;
Svag, ej feg, ej öfverlemnad
Af ett folk, som förr åt döden
Än åt bojorna sig skänkt.
Men om nu så grym är lagen,
Och med dig den stunden nära,
Då jag föll, förutan ära,
Bland nationerna en slaf;
O! så stört ock du, bedragen,
Från din höjd, i glömskans haf!
Och för evigt slockne ljuset
Af den sol, som leder dig!
Och försvinne jag i gruset
Af den verld, som föll med mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
