Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Fredrika*).
Jag er vän! jag Friggas vän! —
Detta ord, så ömt, så vigtigt,
Och som föll från himmelen,
Säg, hvem föll det på, bekänn:
(Hoppet tror så oförsigtigt)
Denne lycklige . . . uppriktigt,
Sköna Frigga — var jag den?
Skall dä på den skumma stig.
Som mitt fjät åt dälden leder,
Denna Ijufva glans af heder
På min afton sänka sig?
Detta hjerta, skall det väckas
An en gång till varelse?
Än en blick tillbaka sträckas
Att mot er och glädjen le? —
Vackra! säg på samvete,
Säg, behagar ni ej gäckas
Med er ringa tjenare?
Eller brukar ni kanhända,
Som den stora verlden plär,
Att med fagra ord förblända,
Att i tomma ljud förvända
Hvad som verklighet begär?
Kanske i en dictionnaire
Att förklaringen så lyder:
Vänskap: gammalt ord; betyder
Ungefär, hvad iskallt är.
Nej, nej — denna öppna panna,
Denna oskuldsfulla blick,
Ömheten i röst och skick:
Alla vittnen mig besanna,
Att ert språk från hjertat gick.
*) Detta stycke är skrifvet till en ung mademoiselle Bagge,
hvilken bodde i samma hus som skalden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
