Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds yttre lefnadsförhållanden voro ej oblandadt
lyckliga. Under hela sitt lif hade han att kämpa med en
bräcklig kroppskonstitution, och ehuru hans sjukdom att
döma af hans långa lifstid ej var af farlig beskaffenhet,
lemnade den honom dock endast korta mellantider af lugn.
Dessutom var han i fysiskt hänseende ytterst sensibel och
torde sjelf icke så litet hafva öfverdrifvit graden af sin
ohelsa; det finnes knappt något bref från honom, i hvilket
han ej tror sig gå en snar död till mötes. Härtill sällade
sig ekonomiska svårigheter. Så länge Gustaf III lefde och
bisprang honom, förde han ett jemförelsevis sorgfritt lif.
Sedan måste han, såsom han försäkrar »anlita den
jemmer-ligaste af alla utvägar, som här i Sverige kunna uttänkas,
att grunda sitt kök på sin penna». Arbetet i Extra-Posten
inbragte honom ej mycket, i Adlersparres tidskrift föga
mera. På sina Samlade skrifter förtjenade han en för den
tiden icke obetydlig summa, men det mesta gick till
kredi-torerna. En kunglig pension och små bidrag från Svenska
akademien fingo hjelpa till att fylla bristen; någon
egentligen tryggad ställning vann han dock ej förr än efter 1809,
då han blef medlem af kanslistvrelsen.
J
På sin ålderdom hemsöktes han af stora olyckor.
1819 insjuknade han jemte sin hustru, Sara Fehman, med
hvilken han varit gift sedan 1790. Båda återstäldes från
sjukdomen, men hon med förlusten af sitt förstånd. Två
år senare drabbades han åter af ett nytt slag, i det han
efter att länge hafva lidit af en ögonsjukdom plötsligen
blef fullständigt blind. En författare, som var
personligen bekant med Leopold, berättar om denna händelse:
»Leopold vaknar en morgon, förundrar sig att finna sig så
fullsöfd, då det ännu ej synes tecken till dagning. Denna
bidas länge förgäfves. Han uppstiger och uppdrager
rullgardinen — det är lika mörkt; han anser möjligt, att det
är en fönsterlucka, som blifvit tillskrufvad. Nej. Han kan
öppna fönstret och räcka ut sin arm. Han hör nu klockan
slå tio i kyrktornet och .förstår, att han är blind. Det var
ett förfärligt ögonblick.» Några år före sin död målar
Leopold i ett bref till Tegnér, under ett melankoliskt
ögonblick, sitt tillstånd på följande tröstlösa sätt:
Fordom någonting i vitterheten, har jag sett mig på ålderdomen
sparkad af åsnor och sett fånar grina deråt. Min hustru, då hennes
vård och biträde voro mig högst af nöden, ligger på sjette året ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
