Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Håll upp, håll upp, förförda hop,
Och känn en gång den Gud, du dyrkar
Din lydnad, ej ditt qval han yrkar,
Din lofsång, ej ditt plågorop.
Om blod af himlen kan begäras,
Om han af tårar fröjdas kan,
För sjelfva afgrundens tyrann
Hvad återstår för sätt att äras?
O du, som genom tankens lott,
Din gudoms aftryck i naturen,
Höjt upp ett stoft, i slägt med djuren,
Till himlens son och jordens drott,
Hvartill det ljus, du menskan unnat,
Om, villans evigt svurna slaf,
Till dig allena, som det gaf,
Det henne aldrig leda kunnat?
Hvartill de rop ur livarje bröst,
De godhetsprof, som, hvart vi skåda,
Din nåd, din mildhet menskan båda
Med känslans klara sannings röst,
Om lögnen dig med fräckhet målar
I fasans drägt för hennes syn,
Med blixten ständigt höjd i skyn
Och ögat tändt af vredens strålar?
Med hvad behag har du väl sett
De tusen altaren, du vunnit,
Der hjertat skälft och blodet runnit
Af hvad du lif och känsla gett?
Och vore du oblidklig blifven
Emot en missledd, svag natur
Förutan skränet af de djur,
Som styckades af offerknifven?
Men hvad är offerdjurens blod
Emot den hämnd, som nitet föder,
Mot bröder väpnade mot bröder,
Och mensko-offrens tåreflod?
Se dessa bål, der de förtäras!
Se detta svärd, som lyftes der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
