Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När man dig gör till en barbar’?
Och hvilken mot ditt väsen döljer
En arghet, som dig hädar mer:
Den blinde, som ditt ljus ej ser,
Det vilddjurshjerta, som förföljer?
Från menskans väckta syn en dag
Fall skingradt, moln af svek och dikter,
Som insatt hatet bland dess pligter
Och mordet till dess dyrkningslag!
Tänd upp, förnuft, ditt bloss för verlden,
Och, menskor, vågen tro det mer
An skenet, som förskräckte er
Från bålen, bilorna och svärden!
I vindens fläkt, på trädets gren,
I böljans dryck, i fältens gröda,
I eder njutning, eder möda,
I allt är godhet, hvart I sen.
Tron ej, naturens röst förleder,
Som ropar: skaparen är god!
Tron, hatets röst: han fordrar blod!
Var alltid den, som lög för eder.
Hvad! Blef af likar en bestämd
Att i ett brottsligt mörker vandra,
Då himlars Gud förtrott den andra
Sin lag, sin åska och sin hämnd?
Och ville han i mörker gömma
Sin dyrkan för en heden verld,
Att se dess blod för kristna svärd
Från pol till pol i vågor strömma?
Nej, tron mig, varelsernas far
Vill deras väl, och vill blott detta.
Hans lag är enkel: gör det rätta!
Hans äras fordran: lycklig var!
Och om naturens ljus har brister,
Om han ett nytt åt verlden gett,
Apostlar, furier, har det skett
Att hölja den med mord och tvister?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
