Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blef dömd att dödens fasa lida,
Hvad gjorde Paulia? — Gret sin man*?
Nej. Hennes dygd föraktligt fann
Att endast gråta, endast qvida.
Med mod vid filosofens sida
Hon öppnar ådrorna som han.
Dess blod med hans förblandadt rann–
»Håll», — ropar smädarn här kanhända,
»Det rann ej —hon sin man bedrog!»
Det rann–ej ända tills hon dog,
Men dock till gubbens lif tog ända;
Sen stämde hon det riktigt nog.
Men jäfvom de pedanters lära,
Som tro, att alla dygders glans
Hos forne romarn endast fans;
Det nya Rom har mera nära
Ett stort exempels ljus till hands.
Der lefde för tolf år tillbaka
En lycklig man på alla sätt,
Ung, vacker, vettig, rik, af ätt,
Och älskad af en älskvärd maka.
Belsano var det namn, han fått,
Och hon, som honom lycklig gjorde,
Hon het Graziosa, som hon borde.
Allting var prakt i deras slott,
Allt fröjd och ömhet, när de råktes.
Belsano förde furstlig stat:
Här spisades på silfverfat,
Här i förgylda vagnar åktes;
Stor domestik i rikt livré
Kring deras bord, i deras salar,
Stursk framför allt mot ringare;
Från sängen strax till dejeuné,
Så till toiletten, så på baler,
Konserter, skådespel, supé.
Kort, Rom ännu med afund talar
Om dessa begge lycklige,
Och efter alla vishetslagar
Försäkras, att på jordens ring
Näst deras nätter ingenting
Var sällare än deras dagar.
Svenska Parnassen. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
