Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derom har sagan ej ett ord.
Alan lär doek tro mig då jag säger,
Att gåfvan var, så långt jag vet,
Visst ej den kloka rådighet,
Den mognade Perikles äger,
Som gjort lians röst med aktning hörd
I fredens värf, i krigets läger,
Och sjelfva värdet af hans börd
Aled snillets värde öfverväger;
Ej heller detta tappra mod,
Som ingaf dig den ädla läran,
Adrast, då faran förestod,
Att förmånsrätten af ditt blod
Var den att gjutas först för konungen och äran ;
Ej heller för allt rätt oc-h sant
Det nit, den manlighet i sinnet,
Som gjort ditt ädla namn, Ivleant,
Ännu mer hedradt och bekant,
Än du emottog det af minnet;
Ej heller denna visa dygd,
De kunskapsljus, den glans af seder,
Som pryda dig, Orest, till heder
För dig och hof och fosterbygd.
Från er, förtjenstens äkta söner,
Alå slumpen ta sitt lån igen:
Det är ej lyckan som er kröner,
Det ären I, som hedren den!
Alen detta värde, ädle män,
Var aldrig föremålet än
För någon våpig moders böner.
Nog af, hvad helst det var för sak,
Som gafs baron och sagan döljer,
Föll denna skänk långt mer i smak,
Och verkan deraf blef, som följer:
Den sälla modern, tjust af hopp,
Aled sin herr son på glada händer,
I häftig guppning ner och opp
Af åkarkamparnes galopp,
Till ätterucklet återvänder.
Edukationen blef så gjord
På anlagd plan af friherrinnan:
Han lärde dansa på ett bord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
