Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och fält, som slagit skördarn felt,
Och staten tömd, och landet delt
I sjukhus, öknar, slott och grafvar!
Förgäfves folkens klagoljud
Se n seklers tid från jorden stiga,
Att dessa dundrare bekriga:
Med upphöjdt svärd, i biodig skrud,
Vid deras sida straffets gud
Befaller lidandet att tiga.
Och dock, (begråtom jordens lott!)
Man vise spår af prinsar blott,
Hvar helst i verldens häfder gömda,
De vare till dess afskv dömda
För tyranni och kända brott,
De vare för sin svaghet glömda,
Som icke till en tid förstått
Att göra sina namn berömda.
Förtryckarn, stämplarn, nöjets vän,
Som alltid förr, så ständigt än,
Med börjad flykt till äran syfta,
Och verldens väntan väcks igen;
Men tusende bedraga den
För några, som sig långsamt lyfta
Till verklig höjd af stora män.
O, till hvad tal man prinsar funnit,
Som en minut på tronens höjd
Nationernas beundran vunnit
Och uppfvlt deras folk med fröjd,
Men hvilkas glans, blott flygtigt röjd,
På en gång framblänkt och försvunnit!
Så under aftonvandrarns lopp
Ur jordens famn sig tränga opp
Och stå en stund deröfver stilla
De bländsken, som hans fjät förvilla,
Och ljuga skatter för hans hopp.
G–n nyss en furste skådat,
Hvars första värf och stvrselsätt
För folkens väl, förnuftets rätt
Och för hans namn det högsta bådat,
Som likväl, mindre stor än djerf,
Med all sin nya klokhetslära
Svénska Parnassen, III. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
