Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bloit fann en väg till nytt förderf,
Och sönk, förkrossad af de värf,
Hans skuldra var för svag att bära.
Hans byggnad föll, af ingen stödd,
Och verlden dömde honom född
Med mer begär än rätt till ära.
Hvem helst en spira nå’nsin bar,
Odödlighetens pris begärde;
Men ge varaktighetens värde
At det beröm, man redan har,
Se der se’n verldens första dar
Hvad blott den minsta delen lärde.
Ett hopp, som sviks, hvad båtar det?
Hvad gagna ljus, som strax försvinna?
Hvart leda dessa första fjät,
Som ej till sista målet hinna?
Och är det nog till namn af stor,
Att början af sin bana göra
Med värf, som gny i verldens öra?
Hur mången lycklig bragd beror
Af händelser, som der till föra?
Hur mången vräks af deras ström
Att ärans högsta syften följa,
Som sjunker ur sin storhets dröm
Tillbaka ner med samma bölja
Och öfverlefver sitt beröm?
Det är ej märkt med denna stämpel,
Som Vasas namn i marmorn står,
Som Bourbon gick till minnets tempel
Och Gustaf Adolf i hans spår;
Ej så den tredje Gustaf går
Att blifva tidernas exempel.
Låt smickrarn stå med upphöjd krans
Vid maktens tron i alla länder
Och rycka, härold af dess glans,
Trumpeten djerft ur ryktets händer;
Låt utan blygd och utan tal
Sig slafveriets röster sprida,
Att lyfta hvar Sardanapal
Till Titers och Aureliers sida:
Ett sekels natt i grafvens famn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
