Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med dig förnya deras lopp;
Det uppgår tröstetiders hopp
För plogens trötta son, som klagar,
Och ockrarn, näpst af dina lagar,
En redan mattad samhällskropp
Ej längre strafflöst grym försvagar.
Så bär du än med stridens lans
Den forna borgerliga krans,
Hvaråt det sälla Svea myste,
Och sprider samma dygders glans,
Hvaraf din vår så ädelt Ivste.
j
Alen då du folkens vördnad har,
Då ryktet öfver jorden far
Att dina dygders tal berömma,
Skall det den mildhet nödgas glömma,
Som deribland den första var,
Och skall ditt folk i glädjens dar
En hemlig tår i ögat gömma?
O konung, satt att Svithiod dömma,
För oss ditt forna hjerta haf!
Nej, du ej vill, att segerns glaf
Hvad kriget skonat genombårar,
Och att den palm, dig friden gaf,
Förmörkas senom blod och tårar.
Du vill ej, verldens kärlek värd,
Förnya hennes bäfvans tider,
Ej att det sken, som bilan sprider,
Fördunklar glansen af ditt svärd.
Augustus, van att brottsligt spela
Aled likars rätt och menskors blod,
Befästad på sin tron, förstod
Att statens sår med mildhet hela:
Augustus ägde ej ditt mod,
Hans dygder kunna dig ej fela.
Göm i en evig natts förakt
En tidens blygd, en statens gåta,
Och njut af Ceesars vunna makt
Dess högsta rätt — den att förlåta!
Hör de bestörta slägters röst,
Som på din forna mildhet kalla!
Gif dessa barn och makar tröst,
Hvars tårar på din spira falla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
