Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som, för dem alla lika kär,
Af oförgänglig fägring prydes,
Af vällusten och åtrån lydes,
Och deras mor och helsan är.
Aled Fröjas gördel kring sitt sköte
Och Floras kransar krins sitt hår,
o f
Hon sina väna barn till möte
Vid ungdomsgudens sida går.
I deras armar Astrild h vi lar,
Der Hoppet leker med hans pilar,
Och Önskningarna, sväfvande
Kring deras väg, den de förtrolla,
I begges fotspår blommor sålla,
Hvart ögonblick förnvade.
I glädjens väsen! jordens vänner!
Med vällust menniskan er ser.
Ej blott den lycklige er känner,
Den sorgsne hägnas ock af er.
O O
Hans ängslan af er anda svalkas,
Ert lugn med ljuset honom nalkas,
Han känner, från sin oros strid,
Aled ömhet sina tårar blandas;
Hans klämda hjerta lindring andas
Och med sitt öde sluter frid.
Och du, som fylt i smärtans läger
Aled jemmer nattens timmars tal!
Njut af den morgonen, du äger,
Den stund, som blidkar dina qval.
När solen uppgick för ditt öga,
Du sade: sol! ifrån det höga
Jag sista gången skådar dig;
När natten sina skuggor fälde,
Ö O ’
Du sade: natt! ditt mörkers välde
Skall aldrig skingras mer för mig.
Alen ljuset åter genomträngde
Den förlåt, som, i tystnad dold,
Dig vid en enslig lampa stängde
I lidandets och nattens våld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
