Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu en gång dess milda möte
Ger i ditt sönderslitna sköte
En flägt åt lifvets eld igen,
Och morgonen kring plågans bäddar
Strör blommor på den grafvens bräddar,
Som väntar dig vid aftonen.
Anförare af edert gille
I dagens gudar! främst bland er,
Naturens son, det fria snille,
På jorden åter stiger ner,
Af ålderns vår, hvari han lyser,
Han skönheten och styrkan hyser;
Hans vällust hindrets motstånd är,
Hans lif och väsen verksamheten,
Hans föremål fullkomligheten,
Och evigheten hans begär.
Än, sanningsforskande, han tvingar
I vishetens fördolda natt,
Än lyfter sig på diktens vingar
I verldar, dem han sammansatt.
Att på hans bana klarhet sprida,
Inbillningskraften vid hans sida
En dristig fackla lyfter opp;
Och i den rymd, dess låga dagar,
Bland vetenskaperna ledsagar
De fagra konsters unga tropp.
Allt väckes, hvart han ögat vänder,
Allt ljusnar i en högre prakt,
Och menskan mottar af hans händer
Hans trollningsstaf och skapningsmakt.
Än inger han det ömma hjerta,
Som tolkar känslans fröjd och smärta
I sammansatta toners ljud;
Än lifvets färg i penseln blandas,
Och bronsen rörs och marmorn andas
Vid ögonkast af snillets gud.
Än går han att ur hvilan rycka
Den vise furstes höga själ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
