Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej Floras kransar ensamt lindas
Af Sommarens och Vårens hand:
Hon tål ock der en blomma bindas
Af sjelfva Höstens kylda hand.
Den gyllne lyran några gånger
Ar äfven stämd till gubbens sånger;
Och fast i skuggan af hans qväll
Ej nöjena, som fordom, leka,
\)e på besök likväl ej neka
Att stundom jollra kring hans tjäll.
Och Vänskap! du, som åt hans hydda
Bland dem allena vårdar tro,
Du vistas der att honom skydda
Med visheten och snillets ro.
Han ägde under lefnadsloppet
Till sällskap Dygderna och Hoppet,
Vid banans mål Belöningen,
Och med hvar dag, som ökte tiden,
Af den förflutna, Samvetsfriden,
Och för den sista, Saknaden.
Ja, Ömheten skall ej förskjuta
Den själ, som henne trogen var.
Hon skall af menskor åter niuta
Den huldhet, hon för menskor bar.
Men när dig tiden än ej nekar
Att njuta dina åldrars lekar,
Må, yngling! glädjen af din vår
Med oskuld dina dagar mäta!
Den krans de för ditt hufvud fläta
Skall vissna på dess hvita hår.
Hvad? Selis! är det dig jag funnit,
Dig, som min längtan fått igen?
Hvars fägring, i den prakt hon vunnit,
Naturen ensam saknat än.
Förgäfves ljuset återskänktes,
Jag utan dig i skugga sänktes,
Bland nöjena jag ensam var:
Du synes, tomheten försvinner,
Mer färgad morgonrodnan brinner,
Och dagen lyser mera klar.
Parnassen. III,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
