Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gif morgonen dess sisla prydnad;
Kom, följd af gracer och begär,
Och kärleken, som i din lydnad
Omsider utan vingar är.
Hvad skänk har honom öfrig blifvit?
Han redan dig sin frihet gifvit,
Ren fäst vid dig sitt väl och hopp;
Hans tro skall bli hans lågas heder:
Hvar stund förnya dig hans eder,
Hvart ögonblick dem fylla opp.
At glädjen egnom denna dagen,
Som himlen än oss lemna vill.
Dess qväll, tör hända från oss tagen
Hör blott ett ovisst öde till.
Af ögonblick vi njuta kunna
Tör det oss nu de sista unna.
Förrän de hinna gå förbi,
Låt oss dem då i flykten fästa:
Den stund man äger är den bästa
Att älska och att lycklig bli.
Om i de offer, jag dig egnar,
Du ser min dyrkan med behag;
I dag, om du min låga hägnar,
Så har jag lefvat nog i dag.
Låt ödet, att sin gunstling löna,
1 lyckans famn dess lefnad kröna;
Hans förmån ej min afund bär.
Din ömhet skall min lycka blifva;
Jag äger hvad hon ej kan gifva:
Ett hjerta, der jag älskad är.
Natur och kärlek, mina vänner!
Er rätt hör hjertat ensamt till.
Man eder ser, man eder känner,
Men fåfängt man er måla vill.
Hvar eder blyga täckhet visas,
Hon i en liflig enfald prisas,
Från dikt och lånad prydning skild.
All konst mot ert behag försvinner.
Den målning, som er närmast hinner
Ar knappt en skuggning af er bild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
