- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 3. Gustavianska tiden. 1 /
387

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATTEK.

Natten.

Nattens ankomst och sällskap. Sömnen. Mörkret, ödsligheten.
Betraktelser öfver tystnaden. Stjernorna. Norrskenet. Vintergatan
oeh manen. Verkan af hans ljus i naturen och på tanken. Nattens
missgerniögar. En väns graf. Flogeldar. Drömmarna. Gryningen.
Natten försvinner.

Emottag, stilla natt, mitt väsen i din hägnad!
Bekymrets likaväl som sjelfva glädjens fägnad
Åt jordens varelser förkunna fridens bud.

Tag fästets tron igen, som lemnas dig af solen,

Sträck ut din cadueé frän en till andra polen,

Och verldens hvila bjud!

I qvällens sista spår, som släcks för jordens öga,

Går natten ändtligt opp. På rymden af det höga
Två björnar dra dess vagn i himlens öppna vidd;

Och kring dess våta tak, hvaraf hon öfverhöljes,

Hon med en dyster vakt af mörkrets bilder följes,

Kring hennes intåg spridd.

Inbillningarnas tropp, de falska Syners härar,

Och Oron som bedrar och Villan som förfärar,

Och Skrämseln, fyllande med spöken dunkla skyn,

Och Vålnadernas dans i midnattstimmens möte,

Och Skuggor, hotande ur sina grafvars sköte,
Vidskeplighetens syn.

Af deras härar följd, för dem hon lagar stiftar,

I mörkblå skuggors drägt, den månens silfver skiftar,
Hon på sitt svarta hår en krans af stjernor bär;

Och ömsom från sin tron på söderns pol och norden,
Med vidden af sin famn omfattar halfva jorden,

Som i dess lydnad är.

Då svepas på en gång i mörkrets däfna täcken
Den rymd, der solen lyst, och den, der falska Necken
Befaller hotande, med treuddsgaffelns makt,

Den skog, hvars dunkla höjd mot skyarna försvinner,
Och fälten, der man mer ej någon lemning finner
Af alla färgers prakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/3/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free