Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låt döden strö dess stoft: hon kan ej mera mista.
Han vördar i sitt slag gudomlighetens gnista,
Som stoftets anda var.
Det är då evigt ej som ömheten skall lida!
Hon lemnar sorgen qvar på denna grafvens sida
Och på den andra möts af sällheten igen.
Af jordens känslor allt med jorden sjelf försvinner;
Och i en annan verld hon af dem alla finner
Allena kärleken.
Så för min saknads syn sig hoppet taflor bilda.
Jag gjuter tårar än, men lindrade och milda,
När månen på en gång af moln är öfvertäckt;
Och natten, oförstörd att på sin tron regera,
Med inga strålars makt det välde delar mera,
Som hon kring jorden sträckt.
Af alla hennes ljus, dem molnets bäddar qväfva,
Blott några tomma sken med oviss flägtning bäfva
På låga floders brädd och sanka mossars dv.
O J
Det nattens irrbloss är, som öfver träskens bölja,
Med ständigt obestånd, de steg, som dem förfölja,
Bedrägligt undanfly.
Så sväfva, flogeldslikt, omkring den vises minnen
De fåfänga behag, som gäckade hans sinnen;
Så väsenlöst ännu kring ålderdomens tjäll
Begären långt ifrån och lyckans bilder glimma,
Och ärelystnan, sol för lifvets middagstimma
Och irrbloss för dess qväll.
Det är i denna bild de irringsfulla drömmar
Till jorden stiga opp ur Lethes mörka strömmar.
Inbillningskraftens barn, dem han med natten födt,
Emellan sanningen, den villorna ledsaga,
Af själen, der de rå, de lynnets bildning taga,
Som ej med tanken dött.
Än under minnets vård de sig förrädiskt gömma,
Den sällhet, hjertat mist, den sorg, det hunnit glömma,
Till ämnen på en gång för nytt bekymmer ge;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
