Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då föddes först i dödligheten,
Till evigt sällskap af hvarann,
För kärleken ostadigheten,
O ’
Och sorgerna för menniskan.
Men snart han af Tartarens skara
Såg i sin flygt sig sjelf förföljd:
Misstankarna, försåtets fara,
Och falskheten af smickret höljd,
Och afunden med orma” slingad,
Och egennyttans hårda mod,
Och ångerns hamn i fjettrar tvingad,
Och hämden rykande af blod.
I dessa vilddjurs grymma händer
Han värnlöst öfverlemnad var,
Xär himlen honom bågan sänder
Och pilarna till sitt försvar.
Han segrade, men segerns ära
Blef till en större sorg förvänd;
Med vapnen, dem han fick att bära,
Blef bindeln honom äfven sänd.
Xu blind och väpnad från den tiden,
Och af sin fara skrämd ännu,
Han kastar pilar som i striden,
Men ser ej hvar de träffa nu,
Och sårar till en lika smärta,
I grym och oviss händelse,
Med samma udd ett troget hjerta
Som hjertat af en fiende.
Visa.
Jupiter, som jordens lycka
Anförtrott åt kärleken!
Se två fiender, som rycka
Väldet ur min hand igen.
Knappt af mina blickar dragen,
Älskarn dem till möte går,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
