Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kan vårt ombyte ej röja
I lika bröders anletsdrag.
Men du, räds ej, på dina vingar
Att knuten evigt tryckes till:
Dig ingen fjettra längre tvingar,
An sjelf du henne bära vill.
Du kan, som jag, i samma hinder
Ej oupphörligt fästad bli.
Det ögonblicket, som mig binder,
Ar alltid det, som gör dig fri.
Han talte. Hvmen löste snaran
Och intog stället af sin bror;
Och kärleken blef frälst ur faran
Och flög befriad till sin mor.
Så mild som den han förestälde,
I låtsadt fängsel Hymen låg,
Och Celamé, stolt af sitt välde,
Ej sina fångars byte såg.
Men snart förställningen var bruten,
Och snart det band, o Celamé!
Der du en fånge trodde sluten,
Blef slitet af en segrare.
Och när du din eröfring prisar
Och ser den bundna med förakt,
Han på en gång sig för dig visar
I frihet och i öfvermakt.
Ej nöjets undersåte mera,
Dess herskare du endast ser;
Och lydig sjelf, från att regera,
Du skatter, men ej gåfvor, ger.
Vid skyldigheter, som befalla,
Der fordom sjelf du spiran fört,
Hur nöjd du ville återkalla
Den bedjande, som du ej hört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
