Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förenings- och lydnadsbanden nämndes, och med dem
grundpelarne till samhällens trefnad, lugn och bestånd. Utan
föreningens styrka upplöses snart samhället; utan regering
kan intet samhälle bestå, och ingen regering utan lydnad.
Lagarnes varaktighet och helgd, medborgarnes dygd och
kärlek till fäderneslandet, deras villighet att uppfylla sina
skyldigheter, deras tålsamhet och fördrag med de
uppoffringar, samhället kräfver: allt detta bevarar samhällens lugn
inom sig och hindrar dem att af skakningar sönderbrytas.
Då jag visat till hvad grad samfundsdygden, seder och den
medborgerliga andan bero af upplysning, då jag visat, att
laglydnad är den rätta lydnaden, och att denna säkrast
grundas på öfvertygelse, har jag sagt det förnämsta i detta ämne
och behöfver blott tillägga några anmärkningar. Om
upplysningen underrättar menniskor om deras sannskyldiga
lycksalighet och bidrager att i samhället göra dem lyckligare,
måste den nödvändigt öka kärleken till fäderneslandet och
stärka föreningsbandet. Det vore orimligt att tro, det någon
skulle mindre älska ett fädernesland eller vara mindre
angelägen om dess bestånd, då han der känner sig äga
rättigheter och finner sig vara lycklig, än då han känner sig
förtryckt och osäll. Om kärleken till fäderneslandet stundom
kan vara lika stark hos de folk, som äro tryckta, men icke
känna sina bojor, så kan den omöjligen förblifva varaktig.
Hvad är det, som försäkrar varaktigheten af allt som rör
menniskor eller på dem ankommer? En sann öfvertygelse.
Alla onaturliga samhällsinrättningar, alla skadliga lagar bära
inom sig fröet till sin egen förstöring. Man kan för en
menniska dölja den sjukdom, som hemligen undergräfver
hennes varelse; men då hon genom tillfällighet eller genom
känslan af plågorna kommit till kunskap om det onda, är
det omöjligt att hindra henne önska dess afhjelpande;
omöjligt utan tvång att hindra henne från att söka bot. Och
0111 vi lämpa detta till samhället, huru länge kan väl tvånget
vara? Men gif deremot menniskor rättigheter, och se om
de dem bevara. Försök att återtaga den äganderätt,
jordbrukaren en gång fått; försök att återföra träldomen eller
att fråntaga en hel nation någon af de fördelar, om hvilkas
värde den är öfvertygad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
