Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera dygd, försakelse och uppoffringar, än man af menniskor
kan lofva sig; icke vänta att ej finna motstånd; icke vänta
att med den grad af upplysning eller rättare af mörker,
som nu regerar bland folket, kunna styra eller återhålla
detsamma, då det en gång blifvit satt i rörelse. Och om
de detta eftertänka, månne de skola misstänka den försigtige
för en låg feghet? månne de skola vara så färdiga till
klagan och beskyllningar? månne de icke sjelfva skola
instämma i de rättsintes tålisa beslut att afbida den tid, då
t/ ’
uppoffringar ske med lätthet, då rättelserna göra sig sjelfva?
Den är ej värd att kallas upplyst, som vill ett ändamål,
utan att känna och öfverväga medlen; den är ej värd att
nämna Sanning och Upplysning, som icke vågar åt deras
kraft förtro mensklighetens och samhällets sak.
Jag har skilt de tankar, jag nu framstält från alla
tillsatser, dem känslan kunnat ingifva. Det kalla förnuftet,
jag vet det, är icke i tidens smak. Man ropar på känsla,
värme, entusiasm, ilen måtte åtminstone förnuftet få visa
dessa deras ändamål, deras medel och deras gränser! Det
kalla förnuftet gjorde aldrig något stort, sade en vältalig
fdosof. Nog af, att det behöft och kunnat nedsätta
passionens ytterligheter, ur öfverdriften skapa det rätta, bestämma
och fullkomna det goda; nog af, att det ensamt förmår
frambringa det nyttiga och det varaktiga. Den, som under
en allmän jäsning i menniskors sinnen vågar föra förnuftets
språk, vågar yrka på måtta och rättvisa, behagar merendels
ingen och stöter oftast alla. Det är likväl en tillfredsställelse
att hafva sagt sanningen och följt sin öfvertygelse. Och
hvilken åligger det att utan afseende på personer, tänkesätt,
partier, beröm eller förtal yrka sanning och rättvisa, om
icke den, som vågar föra pennan, som vågar tillgripa detta
vapen, hvilket Pope kallade heligt, gifvet till sanningens
försvar och aldrig utan vördnad kunde vidröra. Skribenter!
misskännen hvarken eder rätt eller eder pligt; eder rätt att
framställa sanningen, eder pligt att framställa den utan skilda.
Eder åligger det att hela mensklighetens sår och återföra
menniskorna till måtta och sansning. Af eder ensamt skall
det lugn återställas, som svärdet aldrig med säkerhet
förmådde åstadkomma. Befrien upplysningen från alla
beskyllningar, t vingen dess fiender till en evig tystnad *).
*) Att detta stycke ocli några af de föregående blifvit tillagda,
sedan jag först skref min afhandling, lärer jag icke behöfva säga.
Seensia Parnassen. III, 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
