Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall efter den strängaste pröfning finnas vara bland de
sanningar, dem samhällsordningen gör oumkullstötliga.
Men-niskorna äga så stort behof af samhällslefnaden, att de
slutligen måste öfvertygas om riktigheten af allt hvad för
samhället är nödvändigt. Det är ur detta skäl, som man alltid
sett lugnet återkomma efter skakningarne, lydnaden efter
sjelfsvåldet, ordningen efter oredan. Man kan vara säker,
att de rätta och nyttiga begreppen, om de för en tid kunna
försvagas och kullslås, en dag skola återtaga sitt välde.
Men det som verkligen är och förblifver fördom och
osanning, kan det aldrig vara nyttigt? Bör det icke bibehållas,
åtminstone för att förekomma skakningar och en vådlig
brytning? Tiden tillåter icke att anföra exempel. Jag skall
svara med en liknelse. Ar det nyttigt för ett hus att hafva
ett stöd, som nödvändigt måste falla? Ryck icke bort detta
skröpliga stöd utan att kunna ditsätta ett annat, men
dit-sätt det säkra, så snart som det möjligen kan ske. Se der
det förhållande, som förnuftet utstakar i anseende till
för-domarne. Om jag hacle alla sanningar i min hand, sade
den kalle och kloke Fontenelle, skulle jag väl vakta mig
att öppna handen. Men utan tvifvel hade denne filosof,
som icke kan beskyllas att hafva förrådt sanningen, velat
efter hand öppna ett finger i sender. De upplyste böra,
om ännu en liknelse tillåtes mig, anse sig såsom ögonläkare
och med varsamhet släppa ljuset i de ögon, dem de öppnat.
Hvartill all upplysning, om den icke lär de upplyste sjelfva
att blifva kloke och nyttige? Denna stilla och varsamma
gäng är ej upplysningen ensamt föreskrifven af förnuftet,
men ofta en nödvändig följd af sakernas natur. Man
förjagar icke på en gång fördomarne. Det moraliska ljuset
är icke som det fysiska den snabbaste af alla krafter.
Fördomarne måste småningom afnötas. Om vissa sanningar
skulle genom sin behaglighet för mängden finna vägen för
sig banad och öppen, om i detta fall ett för tidigt ljus
kunde blifva så mycket farligare, som det måste blifva halft
och ofullkomligt, så äga regeringar, såsom ofvanföre är sagdt,
säkra medel att förekomma faran, utan att vidtaga det
fruktlösaste af alla medel, det att söka qväfva sanningen.
Men skall ljuset hos mängden, särdeles hos den lägre
och talrikaste klassen af medborgare, någonsin blifva
fullkomligt, någonsin annat än halft och skimrande? Skall
menniskors allmänna öde någonsin blifva annat än att kastas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
