Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En engelsman skulle icke lyda en storvizir, men han lyder
lagen och den som lagen likmätigt befaller, och denna lydnad
kommer icke från fruktan, men från öfvertvgelse. Jag är
viss, att om i Turkiet föreslogs att införa samma begrepp
om medborgerliga rättigheter, som i Europa äro rådande,
skulle man ropa på samhällets förstöring, och likväl består
Europa långt bättre och säkrare än det turkiska väldet.
Det är öfvergången från det ena tillståndet till det andra,
som kan blifva äfventvrlig, och derom är redan taladt. Men
då vi se en olika grad af upplysning hos olika nationer,
hvad böra vi deraf sluta? Att de mindre upplysta kunna
bringas till samma begrepp och kunskaper som de
upp-lystare, och äfven att dessas upplysning skulle kunna
förökas. En turk kan blifva det en tysk är, en tysk det en
engelsman är, och denna kanske mycket mera än hvad han
ännu är. Vi öfvertygas vidare härom, då vi jemföra
tide-hvarfven och olika personer ibland samma klass af
medborgare. Om någon för femhundrade år sedan här i Sverige
skulle hafva sagt, att en tid skulle komma, då man ej
allenast i sitt hus, utan på gatorna i de folkrikaste städer, på
allmänna vägar kunde vara säker för allt öfvervåld, att denna
säkerhet icke ensamt skulle ligga i lagarne, utan ännu mera
i tänkesätten, att bland tusende knappt en skulle finnas, som
tänkte på våld, visserligen skulle man hafva lett åt en sådan
spådom, åberopat menniskors elakhet och omöjligheten att
dem upplysa och förbättra. Då vi jemföra allmogen ytterst
vid en af våra gränser och den, som är i granskap med
våra städer, då vi jemföra en bonde, som bivistat
riksmöten med en, som dem icke bivistat, bönder i allmänhet
med handtverkare, är skilnaden i upplysning märkelig. Det
vore en oförrätt att beskylla någondera af dem att vara
elak medborgare eller förgäten af sina undersåtliga pligter.
Det vore att oförrätta sanningen, om man icke häraf insåg,
att det är möjligt att utan skada för samhället upplysa de
lägre medborgarne. Och hvilken skall väl med visshet ännu
kunna utstaka gränserna af denna upplysning?
Utan tvifvel skall man här åter ånvo tala om fördomar-
j
nes nödvändighet, och att de medföra en större säkerhet.
Om säkerheten har jag så ofta sagt min tanke, att jag icke
behöfver upprepa den. Men för att vederlägga mig skall
man säga, att sanning och upplysning hos hopen aldrig kan
blifva annat än fördom- Det måste erkännas, att sanningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
