Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag så klarligen skall skilja stympares konstiga joller ifrån
det som har rent värde och naturlig vigt, att ingen skall
mera behöfva någon kritisk skolmästare, utan blott sin egen
själ, för att i hela vitterheten hafva en äkta smak.
Emellertid må ingen förnya det gamla kortsynta inkast,
att man är »för hård». Hela detta allvar är ett skämt,
då ni jemför det med långa tiders missdåd, med så många
skymfades qval, med de förfärande skuggor man i sitt
gyck-leri vågat kasta på snillets och ärans väg. Det är sant,
jag är icke mild emot den omilde: jag smilar icke åt den
som gör våld: jag smädar smädaren. Men all förtjenst,
äfven hos den som jag mest hatar, är mig helig. Icke
snillet, icke dygden hos min fiende, utan dess vildhet och
dess vanart gör honom till min fiende. Undrar ni derpå?
Ser ni ej huru ofta man förer de vackraste sötungar till
tukthuset, icke derföre att de äro så vackra, utan derföre
att de äro så odygdiga?
Det är lätt att lefva i sin milda ro. Men den, som
naturen gifvit en känsla för menskligheten, en gnista af
gudomlig eld för sitt fädernesland, den kan icke njuta de
personliga
ljuftigheter en feg ro bjuder: han kan icke säga
till sina bröder i vett — »välan, mine herrar, låt oss
smickra hvar annan! Låt oss dela mellan oss den stora
rättigheten nit förfalska allt! Vi böra vara Gudar: resten
bör vara hedningar».
Nej. Sådan är icke snillets lag. Detta är icke ärans röst.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
