Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett begrepp om den sanna högheten, hvilket är äfven
så vigtigt, som klart. Emedan eljes under solen ingen
pyssling finnes så liten, att
han icke, för sig sjelf, har sin
lilla höghet.
Försmädelsen deremot — är den vildhet, att med
lögn och konst göra andra lägre, för att sjelf vara hög.
Hvaraf man ser, att försmädelsen i sin lefvande bild —
är en låg själ, eggad till äran, och som reser sig upp i
sin styrka.
Men väsendet af all forsmädelse är att — med lögn
förnedra. Ty förnedra med sanning, är endast en
hög-sinnig harm, en rättvis och gudomlig hämd, sådan som
lagstiftarens, då han straffar.
Nu, denna Försmädelsen, det är den vilda, men
mäktiga anda, som sätter alla samqväm i Europa så häftigt i
lif och rörelse, att om man i denna stund kunde taga bort
den ur verlden, skulle det göra samma verkan för edra sinnen,
som om ett brusande vattenfall i ett ögonblick upphörde.
Men skullen I väl, mine läsare, någonsin hafva
förmodat — att det är just vår fina politess, som födt
försmädelsen: att det är den milcla lögnen, som födt den vilda
lögnen: att det är ödmjukheten, som födt högfärden, och
modestien, som födt oförskämdheten?
Detta är försmädelsens korta krönika.
När man först såg de förnämas duglöshet, men likväl
fann det nödigt att krusa för deras förnämhet och utvärtes
betydelse; så infördes snart i allmänna lefvernet, såsom en
hofsed, bruket att sedigt ljuga; och på denna milda lögns
kredit uppsteg lika snart högfärden i allas själar, i början
med osäkra, sedan med djerfvare, sist med skamlösa anspråk,
som rasade upp till vildhet. Det kittlade ljuft, att på ett
så lätt sätt vara bög. Man gjorde till sin lagliga ära, allt
hvad man med lögn kunde anses för. Sedigt ljuga blef en
skyldighet: vara en, större eller mindre, lögnens prins, blef
en rättighet.
Såsom på den egentliga och nu allmänna krediten
yppigheten dristigt storas, rasar upp till öfverdåd, och till
slut trotsigt pockar på rättigheten att bedraga, så har det
ock gått till i menskliga samlefnaden: så har man der
för-häft sig på den kredit, en feg, men fin och sedig lögn gaf.
Den fåne, som först så ödmjukt tillbjöd allt på borgen,
spottas ändtligen dristigt i synen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
