- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 4. Gustavianska tiden. 2 /
74

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lögnens egna grundlag för sederna var väl icke utan
sin klara billighet. Den lydde så: Smickra du mig, så
skall jag smickra dig; det är: ljug du mig stor, så skall
jag ljuga dig stor. Men denna jemnlikhet, oaktadt dess
infamt äkta skönhet, anstod icke länge en vildare högfärd.
Inbillningen är oändlig. Lögnen tvangs att taga vapen för
livar och en.
I\Ian började förnedra andra, för att sjelf
vara hög. Man
försmädacle.

Och så började än det huroniska*) massakrerandet af
hvarannans heder, än det italienska fina mördandet med
dolkar höljda af blomster: så började det leende barbari,
som nu gör hela samlefnadens lust och
liflighet.

Ar icke denna lilla krönika sann, mine läsare? Jag
frågar hvars och ens själ. Ar den icke kort, klar och
för-bannadt vacker?

Vi föddes dock till något ädlare: till en ren och
odödlig höghet. Hvad skola vi göra? upplyfta våra ögon till
himlen, skämmas inför naturens och sanningens Gud, och
svära att blifva värdigare menniskor.

Men emellertid, till styrko för vår tro, låt oss se
för-smädelsen närmare; och sedan, med ädelt mod, söka att
återställa de gudomliga lagar, dess vildhet så länge trampat.

Jag har funnit, i våra fint barbariska samhällen, trenne
stora slag af
Försmäclare. Hvilka jag, med samma rätt,
som Adam fordom med sina bestar, nämnt efter deras natur:

1. [-Rytare,-] {+Rgtare,+} 2. Grinare, 3. Fånar.

[-I. Rytare.-]

{+1. Rgtare.+} Dessa äro i lif och själ barbarer. De
hafva en enda verklig känsla, och den heter: jag. De hafva
en enda rätt klar idé, och den heter: jag är jag. I allt
annat är lögnen hos dem orygglig, har ett slags dyster
höghet, har vigt och ett säkert majestät. Med en vink göra
de lögn, liksom skapande. De skulle kunna hålla en juste,
noble, ferme conversation med Beelzebub, utan att stappla,
utan att blinka. I England finnes den ädlaste rasen. När
Fox**) en dag blir
hurracl af folket, skrifva de andra mor-

*)
ITuroner och irokeser tvenne indianstammar.

**) Och detta är icke satir, utan rent faktum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/4/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free