Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibland är en grinare rätt rolig. När han recenserar
ett projekt, fullt af godhet och välmening; så hänger han
en tafla af en omöjlig solvisare i ändan på detta projekt.
Hvilket är alltför qvickt: fast han då ej kommer ihåg, huru
mycket oändligen löjligt man kan hänga i ändan på en
recensent, utan att det just bevisar något.
Alla grinare under solen — arbeta på ett enda stort
problem, som de lämpa på allt i hela menskliga lifvet, och
det är detta: Posito en förskefning in infinitum, huru mycket
gement kan finnas i detta goda, och huru mycket godt
kan fnnas i detta gemena?
III. Fånar. Dessa kunna aldrig beskrifvas klarare,
än så: Fånar
äro Fånar.
Alen huru dessa kunnat komma
att få en ton i verlden, det är litet svårare att uttyda.
Dock är jag, mine läsare, så lycklig att kunna hafva den
äran att säga er denna hemlighet.
Det gick nämligen så till — att denna ton gafs först
af de förnäma fånar: och ehuru han strax fans ihålig och
tom, var han dock stor, och imponerade mycket för det
rika och präktiga instrumentets skull. Derpå antogs och
upprepades han snart af alla mindre förnämheter, ända
ned till den minsta. Så att man nu med visshet kan säga,
att fånarnes ton i alla länder härrör från alla de förnäma
i högsta rangen, från alla de förnäma af prester, lärda och
embetsmän, från alla de förnäma borgare, från alla de
förnäma bönder, från alla de förnäma stackare, som i
alia tider
utan vett, tonat öfver ämnen.
Nu, låt oss se detta nya slägtes lvnne.
En Fåne — förargar sig så öfver all klar och hög idé,
all klar och hög förtjenst; som kalkonen öfver den röda
färgen. Han kan för sitt lif inte tålat!
Allt hvad fåne är, bär sig förnämt till. Han äfven
tänker, och har sin princip. Ofta ler han, och säger tyst
i sin själ: Jag kan. Derpå lägger han till, med förvissad
harm: Skulle jag inte kunna?
Jo. Jorden ser väl ut, som de förnäme fånarne hade
kunnat!
En äkta fåne var biskop Bonifacius med sin kära påfve
Zacharias, som satte Virgilius i bann, för det han trodde
antipoder. Gamla verldens 30,000 gudar, otaliga religioner,
mysterier, är allt fånars skapelse. Ifrån Sokrates till
Bous-seau — förföljdes, fängslades, landförvistes, brändes de vise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
