Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de slora snillen endast af fånar, på andra lärdare
fånars rop.
Någon gång skrifva sig fånarne, liksom klokt folk: Pro
sensu communi. Men de kännas derpå, att såsom deras
fäder trodde hvar man af stort snille vara en trollkarl,
som hade kompact med fan, så tro desse hvar man af stort
snille vara galen. Det är naturligt, att bland fånar är
högsta fånigheten vishet.
Men ingenting i verlden är roligare, än när en fåne
gör sig slug!
»Krig, säger han, är nyttigt: ty, och här hviskar han
leende af höghet att kunna säga ett sådant mysterium, ty
det är en åderlåtning: och sedan är det stort, ser ni, att
förstöra.»
»Folket, ropar han ibland något sticken, livad är det
der folket för slag, som ifras så mycket om? Folket
är ju detsamma som pack.» Derföre räknar han rikens
ordning så här, i tre grader: de förnäme, folket och fänaden.
Yppigheten prisar han dock högre än både krig och
förnämhet. »Huru många, skriker han,
liuru många föder
icke yppigheten?»
Och när härvid en vettig karl faller in, något uppeldad
af harm:
»Huru många föder icke ljuga och stjäla? Utan laster
och missgerningar, förföll ju strax hela det ståtliga
domare-och polisverket i alla riken? Yppigheten föder många: men
vi föda yppigheten, med vår must och blod, tills vi stupa
af vanmagt. Och ert sluga krig, herre, det är en
åderlåtning, på hvilken ni kippar efter andan, trånfebrar i många
år, tills ni dör som en narr på konsten, om par miracle
någon vis och stor man ej kan frälsa er: Krigs storhet i
förstöra är en fånes dikt, ty större förödelse, än cn hel
armé af hjeltar, gör en här af egyptiska möss, eller annan
ohyra, som slår ned pä ett land. Men folket, som ni kallar
pack, är just den sanna stora mensklighet, som i sin
svaghet födde er och allt hvad som är högre än ni, och som i
denna stund närer eder alla, o m i ären duglöse, så, som
en fattig bonde närer lössen på sitt
hufvud!»
När, säger jag, en vettig karl, något uppeldad af harm,
faller in med all denna sanning — så stöter fånen på den
som sitter honom närmast, och hviskar: »det är en lärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
