Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af dödlig blekhet höljd, på sanden Jan sig vrider.
Olf! vid så plågsam syn ditt hårda hjerta svider,
En vild och otam själ ej utan känslor är,
Men hämden blandar sig i alla dess begär.
Olf med förfärlig röst till kamp sin fiend’ kallar,
Tre gånger: »Sandalin» ifrån hans läppar skallar,
Spring, tappre rådman, spring . . . Men ack, sitt ödes hot
Kan ej en dödlig fly, långt mindre stå emot.
Han möter ändtligt Olf och ej vid mötet bäfvar,
Strax hämdens bleka hamn ikring sitt offer sväfvar.
Du grymme! ropte Olf, som missbrukt så din makt,
Du som ifrån ett barn så neslig seger bragt,
Om du ock arm af stål och
påk af koppar bore,
Och om du mera stark än värsta hundturk vore,
Skall du ej fly ditt straff. Och vet till dubbel harm,
En rådman krossas skall utaf en bonddrängs arm.
Men strida blott med ord var aldrig än min vana,
Nej, Jan skall få sin hämd, och du skall få din bana.
Nu tyckte Sandalin sin likpredikan gjord,
Ty hämden följde strax på denna kämpens ord,
Tre gånger han sin arm i långa ringar svängde,
[-Förr’n-]
{+Forr’n+} han till Sandalin med alla krafter dängde.
Ett sådant dunderslag han denne rådman ger,
Att. väl en laglig mur deraf skull’ ramlat ner.
Boråsren ge ett skri, när deras rådman stupar.
Han tumlar för ett slag, som tålde tjugu supar!
Den grymma Jofurs vigg, som genom molnen skär,
Ej mera hastigt slår, ej mera fruktad är
Än Olfver med sin påk.
Men värdes, Skaldemö! mig nya krafter gifva,
Då jag med större konst bör större kamp beskrifva.
För du min tankekraft bland slag
ocli luggar fort
Att Edboms dater se och sjunga hvad han gjort.
Sitt oförskräckta folk nu Håffman sammanrotar,
Till striden återför, dem muntrar, ber och hotar;
Hans växt, hans arm, hans slag, hans starka kämparöst,
Ge fasa eller mod i väns och oväns bröst.
Då Edbom möter sjelf. Hat, vrede, lust
all vinna,
Förtviflan, harm och hämd i alla hjertan brinna.
Det vida fältet sveps uti en sky af dam,
Här smäller Edboms påk, der bryter Håffman fram.
En dristig kämpaflock kring båda två sig skockar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
